En vacker helg

 

Mamma och Super-Sessan, två år

Efter ganska mycket blåst, regn och slask så hade vi några riktigt fina helgdagar. På lördagen red jag ut med Ares i Lillskogen och han var jättetrevlig. Han är lite otryggare ensam med mig ute, men inte så att man på något vis hänger lös i sadeln. Det går bara lite långsammare än vanligt. Och det är skönt att han hellre går lite försiktigare än stressar på. Jag var lite förkyld men kände ändå att det fanns energi att rida ut med honom själv utan att känna att det var allt för utmanande. Det var både flygplan och hängflygåkare i luften, och en gräsklippare på byn tillbaka. Inget som bekymrade varken mig eller Ares. Så skönt det känns!

Sedan hälsade mamma på, på söndagen, och vi tog en promenad med Super-Sessan i Lillskogen. Jag var klart mest nervös av alla i sällskapet. Mamma gick nöjt och njöt av solskenet och Sessan var i sin egen bubbla. Jag gick ständigt runt och kikade efter hundar, gräsklippare, cyklister, motorflygåkare, och allt möjligt. Orolig för att skrämma lilla Sessan, blott två år, och att dagen skulle sluta dåligt. 

”Det är bara nyttigt att du hanterar henne så du inte blir för bekväm med Ares!” skrattade mamma. Sessan hade zoonat ut och såg mest ut att dagdrömma när hon snällt gick efter oss. Någon gång tittade hon storögt upp, hon fick bland annat syn på en schäfer med dess förare i skogen, men efter att hon tittat en stund tyckte hon inte att det var något märkvärdigt med det. 

Under tiden jag tagit hand om hästarna har Jonatan fixat med lösdriftshagen. Det blir allt mer möjligt med en inflytt inom en snar framtid. Lösdriftskojan har fått ett lager grus, ett generöst lager sand, och halm i sig. Den ser så fin och fräsch ut med sin lilla nattlampa också. 

Han har även stängslat in hagen, nästan helt klart, och gjort den delbar så att man exempelvis kan stänga in hästarna i en del om man vill mocka eller jobba ostört i den andra delen av hagen. En liten gräsplätt tog vi med i alla fall, i anslutning till skogshagen. 

Så snart börjar ett nytt liv med hästar hemma. Det känns helt overkligt! Jag plockade träckprov från hästarna och postade iväg dem för analys i söndags, så vi inte får in onödigt med mask på ängarna. Men jag tror inte riktigt jag fattat att det är här vi håller på att landa. Att det är så här jag får leva. 

Livet är förändring…