Gosigare

 

Jag undrar om inte Ares nya skor gav större effekt än vad jag från början tänkte mig. Jag måste låta några flera dagar gå, och se vad som händer. Åtminstone en dag till. Ares har nästan helt slutat luftsnappa sedan han fick nya skor. Han kan göra det alldeles i början när jag ställer upp honom i spiltan, men idag blev det bara ett par luftsnappningar under någon minut, och inte alls med samma intensitet. Sedan var han lugnet själv utan minsta lilla luftsnappning den halvtimme jag pysslade med honom för att göra honom i ordning. Det är en jättestor skillnad. 

Han har även blivit gosigare. Även när jag har gett honom lite hö i spiltan att pyssla med så släppte han maten och valde i stället att lägga huvudet i min famn, lägga sin stora tunga haka mot min axel, eller trycka mig mot sig i en liten "brottar-kram" som jag brukar kalla det. När han fått huvudet över axeln på mig i en kram så började han muffla med mulen mot min rygg tills jag började fnittra. Han är alltså jättegosig och verkar nu vilja pyssla tillbaka när jag ryktar honom. Man blir alldeles varm i hjärtat. 

Är han så här snäll och mysig i morgon också så måste det nästan vara skorna ändå. Jag har frågat stallägaren Lasse om han ändrat något i grovfodret, om Ares fått en annorlunda bal att äta på, men enligt Lasse är det inga större ändringar. Så det finns en möjlighet att är det att han fått skor med sula på sig, som gjort att luftsnappningen minskat och goset ökat. Han känner kanske att han kan slappna av mer. Älskade Ares. 

Sedan red vi ut och jag var nervös och spänd periodvis. Men det är på en väldigt låg nivå jämfört med för exempelvis ett år sedan, eller ett halvår sedan. Jag funderar inte på att sitta av utan det räcker med att jag sjunger lite och klappar Ares så lossnar det mesta. Vi red förbi grannarnas hage och följde en smal korridor med eltråden med grannhästarna på ena sidan och ett tätt buskage på den andra. Han gjorde sig inte märkvärdig inför grannhästarna utan verkade slappna av. Vi passerade en gallringsharpa som ser ut som ett litet hus av stålskenor och det gick han förbi som ingenting. (En harpa är ett slags galler som man häller jord igenom, så ska fånga upp större stenar och sortera bort dem.)

Sedan följde vi skogstigar och red runt lite i det fuktiga, varma, höstvädret med små regndroppar här och var. Jonatan och Sessan följde med, han tog lite bilder och filmade och jag blir alldeles varm när jag hör vilken feedback han ger till mig. Hur mycket stöd jag får precis varje dag. När jag stannar vid den stora stålharpan (som inte stått där förut) och undrar om Ares ska våga gå förbi den så står han och Sessan bakom och låter mig processa fram mitt eget mod, och Ares mod, i lugn och ro. 

Tänk att man får ha den här fina killarna. 

Tänk att jag inte ens kände dem för tre år sedan, 

och nu har de båda gjort hela min dag. 

.