Livet är förändring

 Japp, jag har fått bältros. Det började förra torsdagen då jag kände mig lite febrig och med huvudvärk. Sedan blev huvudvärken värre och värre. Alla huvudförflyttningar gjorde ont och att hosta gjorde riktigt ont. Än värre var det att nysa. Flera gånger blev jag frustrerad och skrek "Aaaaah!" rakt ut och tog mig för huvudet när jag hostade eller nös. Bihåleinflammation tänkte vi, men samtidigt hade jag lite svårt att ta till mig att det bara var det. Men vad vet man? Sedan kom febern och jag hade en ständig låggradig feber. Min naturliga kroppstemperatur är 36,3 och jag småputtrade på 37,5 och kände mig dålig.  På söndagen tänkte jag att hälsan håller på att gå åt skogen, jag har en viktig deadline på jobbet 1 november och behöver skriva rapporten klart NU, för flera förvaltningar vill ta del av resultatet. Så jag skrev och jobbade, febrig i sängen, i fyra timmar på söndagen, i rädsla att vara sjukskriven när vi var så nära dagen D.  Måndagen kom och jag kände ändå att jag k

  Ja precis, jag har aldrig haft en så full garderob som jag har nu. Den är full med sjalar, klänningar, blusar, boleros, ponchos och nu på nya lönen så beställde jag även lite fler långa, stora, halsband att glimta bakom sjalarna. Jag hade inte ens rymt alla kläder i min etta om jag inte lagt några plagg i gården i Sjöbotten. Kanske har jag inte riktigt känt vid mig hur mycket varierade, genomtänkta kläder, faktiskt kan påverka mig eller omgivningen. Men det påverkar absolut. Jag signalerar både till mig själv och andra att jag tar mig själv på allvar.  Det borde inte vara så. Det borde vara så att det man säger i ord räknas och läggs tyngd på. Men det fungerar inte riktigt så i verkligheten. Om jag ska kliva in i ett rum med majoriteten andra kvinnor, och utföra ett påverkansarbete, eller om mina åsikter ska få tyngd, som verksamhetsutvecklare, så är det en fördel om man kommer in i ett rum med kläder som man känner sig professionell i, och som får en att känna sig viktig.  Så, tr

  Huset fortsätter att förändras och bli finare och finare. Jag har trappat ned på mina egna insatser och tycker det är skönt att vila i Sjöbotten nu. Jonatan jobbar på en hel del på helgkvällarna fortfarande, men med mindre detaljer. Mindre detaljer tar också tid. Denna tid förra året så jobbade vi hårt med övre och nedre hallarna. Vi målade om alla väggar i nedre hallen, i två färger. Vi lade även nytt golv i övre hallen och målade om trappans väggar och lackmålade dörrarna. Jag renoverade en stol också. Det var ganska mycket men vi var väldigt positiva och strävsamma och allt blev jättefint.  Denna oktober vill jag helst ligga i tv-rummet i soffan under en filt och scrolla med mobilen. Jag gör mest bara korta punktinsatser här och var som bara tar någon timme. Vi körde en släpvagn med skrot till återvinningen och det gör man nästan i sömnen numera. Det var pantburkar, kartonger, emballageplast, några överblivna plankor från förr, som legat intill huset, och lite överblivna lister. V

  Det passar bra att tömköra Ares nu av flera skäl. Det är bra för hans växande rygg, det är en årstid då han är lite piggare och det lätt kan komma en busig bock, och vi har ungefär 100 kanadagäss och fyra svanar som hänger på fältet strax bredvid ridbanan. Kanadagäss är en ganska oförutsägbar publik. En annan anledning är även att Ares stannar jättebra när jag ber honom, men han stannar främst på min sits eller röst. Det är ju lyxigt att han stannar fint på sitsen men jag vill även att han stannar på rätt förhållning i tygeln. Då är det också bra att tömköra, då måste han lyssna mer på bettverkan då min sitsverkan försvinner helt. Det är även lätt för mig att berömma honom när jag står bakom honom, då han älskar att bli kliad på rumpan. Det är också vanligt att Ares sänker huvudet för mycket och jag försöker ha uppresande tygeltag som helst inte ska förväxlas med bromsande. Vi behöver alltså klura lite, men jag tycker det går bättre och bättre! När han stannar bra för bettet så komme

  Ares har varit i ridhuset igen och blir bara tryggare och tryggare. I helgen kom det in tre hopphästar, och banbyggare, och Ares skötte sig strålande när hästarna galopperade runt och bommar lades hit och dit.  I Januari, för nio månader sedan, var det också hoppning i ridhuset när vi var där, så då skrev jag:  "Men vi fick lite otur. Nya ridhuset var fullt av hinder och två hopphästar i full gång, Ares blev orolig över alla intryck, och särskilt ryttaren som smackade sin häst ljudligt. Så vi fick avvika och gå ut och ta lite frisk luft." Vi fick avbryta allt och åka hem den gången, helt enkelt. Nu har det alltså gått nio månader och jag kan enkelt sitta upp och klia Ares på lösa tyglar mitt bland hinder och galopperande hopphästar. Och den där ryttaren som smackade ljudligt i januari... jag undrar om det inte var hon som red även nu, för även denna gång smackades det ivrigt så det ekade i hela ridhuset. Eller om det kanske är mer en ridskolegrej? Att man smackar mycket?  H

 I februari gjorde vi ett ryck med rummet som vi tänkte skulle bli ett gym. Vi fick spackla och slipa väggarna en hel del, men resultatet blev ett fint rum med gula väggar och dörrar i färgen ”hay harvest” från Nordsjö. Vi målade även om de träfärgade golvlisterna vita och lade gummimattor på golvet, fixade gardiner, samt lade in en stor konstväxt. Sedan tänkte vi nog båda, lite lättat, ”puh!” och har sedan lämnat rummet vilandes.  Så här såg rummet ut i mars, vi kände att det mesta var gjort, taklampa och annat fick vi ta nya tag på längre fram.  Och det coola med tid är ju, att nu är det ”längre fram” och gymet kom åter i mina tankar när mamma frågade om hon fick sova över hos oss i huset? Då började jag tänka på om inte gymet är för oanvänt just nu, och om inte det borde kunna tjäna som tillfälligt gästrum? Kanske skulle det även kunna motivera oss att göra det där sista fixet? Sagt och gjort. Vi åkte till Jysk och tittade på gästsängar, lampor och lite dekorationer.  Vi fann en sta

  Snart har jag haft Ares i två år, och det blir bara roligare och roligare. Jag har väldigt låga förväntningar på hösten då unghästar kan vara lite yviga då, men jag tycker ändå att Ares sköter sig helt okej! SuperSessan är så trevlig att Jonatan nu tränar henne på ridbanan samtidigt som jag rider där med Ares, så jag blir ju lite självständigare nu också, det känns bra och jag känner mig trygg.  Bland annat red jag cavaletti för första gången med honom och det var verkligen ingen stor grej för honom. Det var dock en stor grej för mig, jag var jätteglad.  På söndagen åkte vi till ridhuset och även det fungerade helt problemfritt. Ares går direkt in i transporten med egen bjudning, jag behöver inte be honom, utan han går in direkt vi riktar nosen mot transporten, och det var samma fina bjudning in i transporten hemåt också. Man behöver aldrig smacka eller dra i grimskaftet. Nu när detta sitter så bra så blir det ju ännu roligare att åka iväg. Det kom in lite barn och barnponnier så det