Tömkörning
Det passar bra att tömköra Ares nu av flera skäl. Det är bra för hans växande rygg, det är en årstid då han är lite piggare och det lätt kan komma en busig bock, och vi har ungefär 100 kanadagäss och fyra svanar som hänger på fältet strax bredvid ridbanan. Kanadagäss är en ganska oförutsägbar publik. En annan anledning är även att Ares stannar jättebra när jag ber honom, men han stannar främst på min sits eller röst. Det är ju lyxigt att han stannar fint på sitsen men jag vill även att han stannar på rätt förhållning i tygeln. Då är det också bra att tömköra, då måste han lyssna mer på bettverkan då min sitsverkan försvinner helt. Det är även lätt för mig att berömma honom när jag står bakom honom, då han älskar att bli kliad på rumpan. Det är också vanligt att Ares sänker huvudet för mycket och jag försöker ha uppresande tygeltag som helst inte ska förväxlas med bromsande. Vi behöver alltså klura lite, men jag tycker det går bättre och bättre!
När han stannar bra för bettet så kommer jag att åter ta upp sommarens träning med långsammare skritt från bettverkan, men även där lyssnar han mer på sitsen i nuläget, så jag backar till skritt och halt på töm innan jag plockar upp den långsamma skritten på töm. En sak i taget!
Så fördelarna med att tömköra just nu är övervägande, helt klart!
Att hoppa över ett kryss i longeringen hör numera till vanligheter och inget undantag, jag tycker han hoppar bättre och bättre! Han tar sig alltid lugnt över hinderna och har hittills aldrig någonsin vägrat. Jag fäster linan i nosremmen och inte bettet. Vi brukar också göra cavallettis (markliggande bommar) och det går som en dans.
Kommentarer
Skicka en kommentar