Livet är förändring

Lördagen blev ett moment av skit. Ett långdraget moment av skit. Om jag ska vara specifik så var det exakt 18 kilometer långdraget skit. Så långt sprang jag idag, och jag fick surmulet konstatera att det även denna gång blev ett plågsamt pass med klumpig löpning och många inslag av gång. Jag flåsade fram bland gråa moln och nakna lövträd och jag fumlade med min koordination och benen kändes tunga. Redan de första fem minutrarna kände jag mig fullständigt ur form. Det är nämligen så här att efter mitt fantastiska Lidingölopp, så har min löparform gått i en stadig kurva neråt. Pang, bara. Jag har vilat och dragit ned på träningspassen och grejat på med lite annat men faktum kvarstår att jag löper långsammare och att det går tyngre. När det går långsammare och känns jobbigare så blir jag förståss mindre motiverad att springa. Detta resulterar till att jag inte vill ta på mig skorna och tycker att löpardagar är skitdagar och så kommer jag iväg flera timmar senare än planerat. Och jag har ...

Snart fyller jag 30. I januari fyller jag stort och jämnt och jag måste erkänna att jag reflekterat en hel del över detta. Jag börjar finna tecken på att något har förändrats hos mig. Det är lite av en övergång från "ung" till "inte riktigt lika ung". Dessa tecken har jag hittat hittills: - Jag tycker det är roligt när min gamla terv på tio år är olydig och retar upp folk. Det händer ju så sällan. Och hon har ju varit så lydig i hela sitt liv. Så det sista året har jag bara låtsas varit upprörd på min hund, och i smyg varit förtjust, när den gamla tanten skiter i att vara duktig. Förra veckan fick hon något helt galet i blicken och stack iväg för att reta upp några schäfrar (och dess ägare). För att vara hund så skapade hon kaoset under någorlunda sofistikerade former: Jag hade henne okopplad och plötsligt satte hon iväg som en pil mot hundarna och sprang i full fräs fram till ca 30 centimeters avstånd, där hon tvärnitade. Hon snurrade några varv, gläfste några gång...

Nähä, ni. Jag har inte glömt min chinsträning. Den har bara inte högsta prioritet i mitt liv just nu. Men märkligt nog så fortsätter resultaten att långsamt krypa inpå mig. Trots att jag inte lägger ned hela min själ och mitt hjärta i övnignarna, räcker det med att jag försöker lite då och då. Nu är jag uppe i fyra och enhalv chins. Nästan fem snart, då...

Jag såg just i tio minuter på dr. Phil på TV:n. Ja, jag vet jag ligger lite efter i samhällsinformationen här eftersom dr Phil är lite passé sedan fem år tillbaka. Men nu har jag inte bara fått en TV, utan även lite nya kanaler. Och så var han där. Mannen, legenden, myten. Dr. Phil. Efter att jag tittat i tio minuter på programmet så bestämde sig mina äggledare att slå ihop sig i en liten rosett för att förhindra fortsatt fortplantning. Jag tror jag blev spontant steril. Dr. Phil förklarade pedagogiskt att "Att tala om för en kvinna vad hon ska göra, är som att stoppa en katt i en säck. De kommer att rivas, klösas och göra allt i sin makt för att göra motstånd." Jag drog en suck. Sedan gav någon slags kvinnlig terapeut en man rådet att ta hand om barnen en stund för att ge hemmafrun utrymme att ta ett varmt bad. Då började Dr Phil göra sig rolig över hennes dialekt, alltså den kvinnliga terapeutens dialekt. Slutkontentan blev i alla fall att mannen har troligen rätt när han t...

Jag är inte beroende av kettlebellsträningen. Jag kan sluta när jag vill. Jag kan sluta precis när jag vill. När jag exempelvis märker att min övriga träning blir förstörd av all träningsvärk från kettlebellsen. Då kan jag konstatera att kettlebells inte är något för mig. Och då kan jag sluta. Med Kettlebells. För jag är inte beroende. Kettlebellsen har inte den makten över mig. Jag har makt över mitt eget liv. Så därför är jag hemma ikväll. Eller hemma och hemma... jag har varit hos Runa. Jag har i alla fall inte varit i kettlebellslokalen. Och det gör inte ont i hjärtetrakten över att jag inte ska vara MED de andra när de tränar. Nä, jag tänker minsann inte knyta händerna så hårt att knogarna blir vita. Bara för att jag försöker sluta med min kettlebellsträning. För jag vill ju klara mina andra träningspass. För kettlebellsen kan ju inte bli så viktiga att jag inte kan sluta och lägga in en viktig vilodag där i stället. Om jag måste välja bort en form av träning, så väljer jag ju hel...

Somebody said that it could not be done, She with a chuckle replied. That "maybe it couldn't" but she would be one who wouln't say so 'till she tried So she buckled right in with a trace of a grin on her face. If she worried she hid it. She started to sing as she tackled the thing that couldn't be done and she did it. Somebody scoffed: "Oh, you'll never do that; at least no one ever has done it" But she took off her coat and she took off her hat and the first thing we knew she'd begun it. With a lift of her chin and a bit of a grin, without any doubting or quiddit. She started to sing as she tackled the thing that couldn't be done and she did it. There are thousands to tell you it cannot be done, there are thousands to prophesy failure. There are thousands to point out to you, one by one, the dangers that wait to assail you. But just buckle in with a bit of a grin just take of your coat and go to it. Just start to sing as you tackle the t...

Jag tittade på Teletubbies i morse och insåg just att Tinky Winky skulle passa väldigt bra som kettlebell. Äntligen något för mig! .