Fyra lastträningar och uteritt

Jag har haft min bil fast på transporten hela midsommarhelgen, så varje dag har vi avslutat dagen med hästarna med att de får gå in i transporten, och så har vi stängt in dem en stund, och plockat ut dem igen. Inga konstigheter. Vi gjorde det en gång mitt i veckan, och sedan har vi gjort det fredag, lördag och söndag. Jonatan brukar först gå in med Sessan och stänga hennes bakbom, och sedan så skickar jag in Ares lös från rampen så får han gå in själv till Jonatan, så stänger jag hans bakbom. Det går väldigt snabbt och odramatiskt. 

De har aldrig krånglat för oss och i söndags såg de helt oberörda ut, som om lastning och instängning i transporten är en del av deras dagliga liv. Ares brukar åtminstone nervösskita lite efter att vi stängt luckan, men inte ens det orkade han göra senast. Det är så skönt och odramatiskt med de här hästarna. Precis som man vill ha det! 

Jag har börjat göra lite travöppnor på ridbanan med Ares och det känns fungera hur bra som helst, och har ridit ut honom litegrann. Han är en helt otroligt fin häst. Han brukar vara tveksam i början när jag rider på uteritterna, och lite tittig, första 500-metrarna in i skogen, men man behöver inte driva eller hålla ihop honom, det går bara lite långsamt. Sedan kommer han igång av sig själv och dundrar på! 

Sedan tog vi en liten uppförsbacke lite för snabbt, och det blev några riktigt glada bocksprång på det. Jag kände verkligen hur han sänkte huvudet och rundade ryggen och liksom "stretch"-galopperade innan han drog igång bockandet, så jag hade god tid på mig att avbryta det hela, men jag blev bara full i skratt och höll i mig i manen och ställde mig i fältsits. Hej vad det gick! Vad härligt att han trivs med livet och har mycket energi! 

Älskade häst! Vilken tur att han blev bra efter fången för precis ett år sedan, och att jag lärde mig ge honom bättre mat!