Uteritt barbacka och bettlöst!

 

Gissa vem som, under okontrollerat fniss, red en stund på Ares, både barbacka och bettlöst ute idag?! Jo jag. Moi. Ares var väldigt kontrollerad och hade inget emot att få slippa bett idag också. Han är lätt att både starta, styra och stoppa. Jag satte ut det i sociala medier och fick ju trevlig och positiv feedback för att jag kan rida min femåring ute på det här sättet, det känns ju jätteroligt! Särskilt med tanke på att Ares var jätterädd för uteritter förra vintern, efter att ett travekipage passerat oss i intervaller och skrämde slag på Ares. Jag kunde inte rida ut med honom efter den vägen på flera månader. 

Men då var då och nu är nu. Och ingen är gladare än jag. 

Här är barbacka-paden! En Horsedream barbackasadel Iberica Plus Grafit M-L. Den satt verkligen jättebra på Ares. Jag är så glad att jag köpte den! 

Det som jag kan reagera lite på är att många tycker det generellt är "bra" med barbackasadel och bettlöst, och det tycker ju jag med. På Ares. Just nu. Barbacka och bettlöst hade varit en jättedålig idé förra året och det hade inte alls varit en bra idé med min förra häst Galishimo. Galishimo gick aldrig så bra som med en 17 kilos tung westernsadel från 80-talet som skapade stabilitet och tog bort bruset av omedvetna signaler från mig till honom. Det blev frihet från oss. Frihet att fokusera på att kunna komma ut och galoppera mer. Så olika typer av utrustning är ju bra för olika hästar. Precis som olika metoder är bra för olika hästar, liksom att ha barfotaverkning eller järnskor. Det bästa är om man har tillgång till så många färger som möjligt i paletten och vågar prova sig fram, och inte bara kör på en idé, utan att se individen och situationen. 

Så ja. Barbacka och bettlöst är en bra ide för mig och just Ares precis just nu. Det är jag otroligt glad över!


Visst är detta träns helt fantastiskt fint? Det är ett hackamore som heter F.R.A av modell "Glory"och de där snirkliga skänklarn är av modell Barco. Man hittar allt på en hemsida som heter Taur. 

Jonatan blev också sugen att testa barbackasadeln och jag blev full i fniss (igen) över att Ares står så tålmodigt när både jag och Jonatan kämpar oss upp. Vi har ju inga stigbyglar. Är det någon Ares börjar lära sig, så är det att vara tålmodig när vi klänger och stånkar oss upp. 


Vi har helt enkelt haft en riktigt härlig lördag! Det är otroligt kul att ha kunna återhämta sig i skogen med Ares, och uppleva alla framsteg från det senaste året! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Att det kan gå så fel

Bild
När jag var 20 år, vilket börjar vara hela 24 år sedan, så körde jag bil i Västerbotten för att hämta en vän från flygplatsen. Det var snöigt och bilvägen var kuperad, och det var mörkt dessutom. Jag försökte köra så försiktigt jag kunde. Men det är svårt att kunna allt när man är ung, och när jag kom till en nedåtlutad, brant backe med en kurva, mitt i skogen, så blev jag rädd. Trots att jag tyckte att jag körde bilen långsamt så gick allt plötsligt för snabbt och jag ställde mig på bromsen i panik. Jag tänkte att jag klarar aldrig kurvan. När man är äldre och van det norrländska underlaget så känner man instinktivt att panikbroms på snöigt underlag aldrig är en bra idé. Däcken kan låsa sig och är underlaget isigt så glider man bara ännu värre än om man hade rullat bilen och försökt att styra den, om man hade pumpat försiktigt med bromsen för att hitta ett fäste. När man är ung tänker man inte så. Bromsen blir ens enda lösning och beslutet fattas på en millisekund och på instinkt. Bil...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer