Bättre vardagskondition

 "Du har fått bättre vardagskondition!" sade Jonatan häromdagen och jag förstår vad han menar. Det tar ju en stund att ställa om sig från det liv jag hade före jag träffade Jonatan och nu. 

Till att börja med så är det inte så mycket jobb med att bo i en etta på 34 kvm, som jag gjorde i 12 år. Man behöver inte göra så stora städinsatser för det mesta går att fixa på några minuter, och man "glömmer" inte en garderob eller ett rum för man ser ju allt framför sig. Jag hade ju inga djur där heller på tio år så dammsugaren behövde jag inte plocka fram särskilt ofta, typ var sjätte vecka. Så trots att jag inte hade diskmaskin i ettan så har det inte varit mycket hemma att ta hänsyn till. Att bo i en etta är otroligt bra om man vill förenkla livet. Det var absolut inte den dålig tid. En helt egen plats för återhämtning efter jobbet. 

Sedan har jag alltid haft mina hästar på inhyrning och det har inte heller inneburit så mycket jobb. Man har åkt dit och ridit och sedan släppt ut hästen igen. 

Utöver den lugna hemmatiden i ettan så har jag varvat med promenader och träning på gym, så visst har jag varit aktiv. Men fritiden har på något vis pendlat väldigt mycket mellan ytterligheterna, vila och träning. Vila och träning. (Ja förutom heltidsjobbet då, förstås.) 

Sedan träffade jag Jonatan och engagerade mig i gården och då kom den här mellanväxeln in. Den här mellanväxeln som varken är vila eller träning. Att renovera rummen, mocka hagarna, följa Jonatan på ridskolan varje vecka (yes, han rider fortfarande på ridskolan, det går jättebra!), promenera hundarna, fixa hö, bädda halm, köra traktor, åka längre för att veckohandla i stället för att bo granne med ICA, dammsuga två våningar, ha ordning på två toaletter, och så vidare. Det har varit en omställning som heter duga! Jag har ibland haft behov av att totalvila någon helgdag här och var, och det har alltid varit helt okej för Jonatan. Det är inga krav att jag måste mocka hagen, eller städa, och om jag inte orkat göra det tillsammans med honom, så har han gjort det för oss. 

Men vi märker att det blir mindre och mindre vila för mig. Jag har inte samma behov av återhämtning. Jag kunde tycka att det var ganska tungt att åka till ridskolan första året, man var så van att mjukstarta veckan med vila på måndagkvällar, men nu avslutar han snart sitt andra års ridlektioner och det rullar på mycket bättre för mig. Från början så fick Jonatan ensam ta mockningen lite oftare men det har han inte behövt göra på flera veckor. I går var vi ute med hästarna, mockade hagen, åkte in till närmaste samhälle för att hämta bensin till traktorn, det hade snöat igår så jag slungade ridbanan med traktorn igen, sedan passade jag på att köra lite skoter i hagen hos hästarna för att se att de inte var rädda för skotern nu när skotersäsongen startat. Jag puttrar på! 

Jag antar att detta är en lite provocerande beskrivning ändå för de allra flesta som blivit föräldrar har nog gjort resan från att ha mer tid för återhämtning till att vara aktivare på kvällar, skjutsa barn på träningar, laga mat och så vidare. Men jag växlade upp med gården när jag var 44 år och den resan är jag nöjd med! 

Det är ganska kul att se hur hästarna hanterade skotern i hagen förresten. Sessan var nyfiken och kom gärna fram till skotern och ville nosa på den. Sedan tröttnade hon och ställde sig och åt under tiden jag körde runt henne. Ares höll sig hos husse och höll ett vaksamt öga på skotern, utan att vara särskilt uppjagad, men han sökte nog lite trygghet hos husse, för att försäkra sig om att allt var i ordning. Ingen av hästarna tog ett travsteg eller undvek skotern. 

De är fina unghästar vi har!