Tredje galoppträningen!

 

Äntligen, säger jag bara! I mina två tidigare pass har jag varit nervös inför att galoppera Ares, men nu känns det verkligen hur enkelt som helst! Han galopperar gärna och går som tåget. Varken för snabbt eller för långsamt, han tuffar stadigt på och är verkligen jättetrevlig både i fattningarna och inbromsningarna. 

Han kan vara lite tittig, vilja vända, och ibland vara lite vinglig, när vi rider bortåt på vår vinterväg, så då travar jag oftast och har lite lägre krav på honom, men på vägen hem är han mjukare, lite lugnare, och har redan "sett allt" så då körde vi på utefter en uppförsbacke! 

Nu har jag inte ont i magen, nu känner jag mig inte på helspänn, nu oroar jag mig inte över att behöva bromsa honom, nu känns det som att jag har en supersnäll dunderkille som snällt kommer att göra allt jag ber om. Det känns otroligt bra. Tänk om jag hade fått uppleva detta redan vintern 2025, men då hade jag fullt upp med att försöka landa honom efter att han blivit rädd för ridvägen där en travhäst hade bränt förbi oss flera gånger och skrämt upp honom, i flera veckor. Sedan kom fången. Sedan flytten. Sedan såret på ryggen. 

Men nu är nu. Nu är vi här. 

Jag bad Jonatan filma oss när vi tog en galopp, och det såg precis lika trevligt ut som det kändes. Jag längtar redan till nästa tur! 



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Att det kan gå så fel

Bild
När jag var 20 år, vilket börjar vara hela 24 år sedan, så körde jag bil i Västerbotten för att hämta en vän från flygplatsen. Det var snöigt och bilvägen var kuperad, och det var mörkt dessutom. Jag försökte köra så försiktigt jag kunde. Men det är svårt att kunna allt när man är ung, och när jag kom till en nedåtlutad, brant backe med en kurva, mitt i skogen, så blev jag rädd. Trots att jag tyckte att jag körde bilen långsamt så gick allt plötsligt för snabbt och jag ställde mig på bromsen i panik. Jag tänkte att jag klarar aldrig kurvan. När man är äldre och van det norrländska underlaget så känner man instinktivt att panikbroms på snöigt underlag aldrig är en bra idé. Däcken kan låsa sig och är underlaget isigt så glider man bara ännu värre än om man hade rullat bilen och försökt att styra den, om man hade pumpat försiktigt med bromsen för att hitta ett fäste. När man är ung tänker man inte så. Bromsen blir ens enda lösning och beslutet fattas på en millisekund och på instinkt. Bil...
Läs mer