En liten minskning av sociala medier

 

Jag har minskat ned lite på sociala medier igen. Jag slutade ju vara aktiv i ett känt anonymt hästforum för ett år sedan och det blev ju bra, jag får betydligt mindre kritik från folk som aldrig sett mig jobba med min häst, och det blir mindre inre stress för mig. Jag trodde ju förut att det berodde på att jag hade en ganska speciell häst, när jag hade min älskade Galishimo, och att jag skulle vara mer accepterad när jag började visa upp mitt jobb med min helt vanliga goa bruna D-ponny, men så var det ju inte. Det var jag som var problemet. Inte vilken typ av häst jag hade. 

Denna vecka tog jag även steget att gå ur alla Facebookgrupper som jag varit med i, och genom åren hade jag gått med i ganska många, faktiskt. Jag hör inte hemma där. Forumen polariseras allt för mycket och de som skriker mest får mest genomslag, inte dem som är klokast. Vissa forum är trevliga men egentligen evinnerligt upprepande, såsom alla unghästforum då varannan fråga är "Vilken mankhöjd får min två/tre-åring när den vuxit klart?" och sedan ytterst begränsad med övrig information. Droppen som fick bägaren att rinna över var när ett forum upprepade gånger uttryckte vaccinationsmotstånd om att hästar inte ska vaccineras, och jag kände en uppgiven känsla av "Vad ger detta mig egentligen?". 

Men visst känns det tomt. Och lite ensamt faktiskt. 

Jag tror det är en myt att det ger en känsla av lättnad att släppa taget om vanor, människor, forum. Jag började hänga på forum 1995 och på den tiden var det ju helt nytt med internet och helt magiskt att man kunde prata med vem som helst i hela Sverige. Jag smög ibland upp på nätterna till pappas arbetsrum för det var så otroligt spännande och så mycket att upptäcka. Oskyldigt nog mest om hästar, faktiskt. Såklart det är lite svårt att bara sluta med det 31 år senare. Särskilt om det är ett invant beteendemönster som man haft större delen av sin livstid. 

Att släppa taget om en inrotad vana är väl bara början, för sedan följer det ju någon slags tomhet som man ska göra något med. Ska jag börja läsa böcker? Kolla mer på YouTube? Städa oftare? Finna nya vänner? 

Eller bara vara? Jag har två fina hästar och en fantastisk blivande man. Har jag hunnit upptäcka allt med dem? Det tror jag inte!