Upplevelsebakis

 

Ares var ju också en stjärna i helgen. Det går bara bättre och bättre nu hela tiden! Jag har inte så mycket att säga mer än att jag ler så kinderna nästan värker när jag rider. Han är absolut inte perfekt och vi har många moment i basträningen som vi behöver träna på framöver, men han är så fin och medgörlig nu så jag vill inte överfalla honom med en massa nya övningar nu när han är så mjuk och positiv. Vi kör serpentinbågar i skritt och trav, vi har börjat avbryta traven för att skritta sex steg här och var för att sedan sedan komma upp i trav igen, och jag har lite mer medvetet börjat träna in galoppfattningarna. Och så jobbar vi lite extra i vänster varv för att mjuka upp honom där. Det går bättre för varje dag. 

Vi tränar ungefär 20 minuter på ridbanan och efter det rider vi eller promenerar en liten sväng i skogen. Det brukar sammanlagt bli ungefär en timmes rörelse. Jag rider 3-4 dagar i veckan. Uteritterna går också bättre och bättre hela tiden. Både för mig och Ares. Han har varit lite försiktig och kan vara lite tittig på grannarnas tomt fortfarande, så ibland går det långsamt för oss att ta oss dit vi ska, men när vi väl är ute i skogen är han oftast nöjd. 

Det gulligaste hände dock i lördags när vi red ut och han råkade trampa in en sten i hoven. Plötsligt börjad han halta kraftigt och jag satt av under tiden Jonatan plockade bort en rejäl sten. Då kom det ett litet tyst mummel från Ares då han tackade för hjälpen. 

Ares brukar alltid, ALLTID vara tyst. Han är en tyst kille. Han gnäggar sällan och pratar sällan. Men när man plockar ut en stor sten från hoven så kom det ett lättat och tyst "tack!" från honom. Det var ju det gulligaste! Han hann bara gå några meter med stenen i hoven så han gick precis som vanligt efteråt. 

Men jag måste erkänna att jag känner mig väldigt upplevelsebakis idag, efter helgen. Jag skulle helst vilja ligga i ett mörkt, tyst, rum och blunda. Inte jobba, som jag är så illa tvungen att göra nu. 

Jag, Jonatan och min familj pratade just om ordet "Upplevelsebakis" och om det verkligen var ett ord eller inte. Vi är många i min närhet som känt så. Man blir Upplevelsebakis har varit med om goda upplevelser men mår lite dåligt dagen efter, trots att man lagt sig i tid, och är helt nykter. Man har helt enkelt tagit in så många upplevelser, intryck eller känslor att man har lite ont i huvudet eller känner sig seg på andra sätt, dagen efter. Man kan behöva vila och ta det extra lugnt en dag efter man har haft en eller flera trevliga upplevelser. 

"Såklart upplevelsebakis är ett ord? Det måste ju flera använda sig av...." sade Jonatan, men när jag googlade så sa Google något annat. 

Så nu satte jag titeln upplevelsebakis på detta inlägg. Så någon som känner samma som jag, min bror, Jonatan och fler i min familj känner. Ibland är man bara upplevelsebakis. 

Då är det dags att ta det lugnare.

Som idag.