Super-Sessan är insutten!
Ja, vad ska man säga? Jonatan har ridit Super-Sessan två gånger nu. Han hoppar upp på henne barbacka från marken, och rider runt med henne i repgrimma en stund. De skrittar, gör halt, och svänger. Inga konstigheter alls. Det kan vara fullt livat på stallet i övrigt med galopperande hästar och traktorer men Super-Sessan bryr sig inte särskilt mycket. Hon står snällt när han hoppar upp på henne och verkar bara vara nyfiken på hans ben.
Jag har väl aldrig riktigt varit med om något liknande. Det ser så okomplicerat och harmoniskt ut. Nu var ju Ares också jättesnäll, men man såg ju att han funderade en hel del på vad som hände. Sessan funderar inte så mycket. Hon tuffar bara på. Sedan har hon ju blivit väldigt mycket hanterad detta år, om man jämför med Ares som knappt hade blivit ledd när han var i samma ålder, men hon har också en jättefin inställning till allt man gör med henne.
Men vad ska man göra nu i ett år då? Undrade Jonatan och jag undrar också. Hon är bara två år. Man kan ju inte växla upp ridningen direkt. Vi har anmält oss på en kurs för att få lite inspiration om vad man kan göra med en tvååring i väntan på att hon ska växa upp. För just nu känns hon som en treåring. Vilket lyxproblem!
Kommentarer
Skicka en kommentar