Fång?

 

Har Ares fått fång? Veterinären, som kom på stört, visste inte. 

Ares har i alla fall väldigt ont och vill inte gå. Jag fick knappt ut honom från hagen och de 200 metrarna till stallet. Han ville verkligen inte röra på sig. Jag ville inte driva honom för hårt då han hade så tydligt ont. Ingen tydlig hälta i något särskilt ben, ingen puls i hovarna, ingen hovömhet vid provokation med tång, ingen värme. Veterinären funderade på korsförlamning, men det stämmer inte då han vilat i tre dagar och inte gick särskilt hårt senast. 

Vad är fång då? På exempelvis Agrias hemsida står det bland annat: 

"Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där inflammation i hovens lamellager leder till stor smärta. Forskning visar att så mycket som 85 procent av de hästar som drabbas av fång också har underliggande metaboliska sjukdomar som ekvint metabolt syndrom (EMS).

Den mest välkända orsaken till fång är en underliggande metabolisk sjukdom, framför allt EMS eller insulin dysreglering (ID). Oförmåga att hålla blodinsulinet på normalnivå i respons till kolhydrater är associerat med förhöjd risk att utveckla fång.

Även den endokrina sjukdomen pituitary pars intermedia dysfunction (PPID – tidigare benämnd Cushings syndrom) ses oftare hos hästar med upprepade episoder av fång, även om den bakomliggande mekanismen inte har kunnat fastslås.

Dessa hästar har extra svårt att hantera de vattenlösliga sockerarterna som finns i gräs. Det är framför allt när gräset blir stressat under sin tillväxtperiod (kalla frostnätter varvat med varma, soliga dagar eller lång tids torka) som sockerhalten av fruktan ökar.

Eftersom det är många faktorer – såsom typ av gräs, gödsling, tid på dygnet, antal soltimmar och så vidare – som påverkar halten av vattenlösliga sockerarter i gräset är det omöjligt att veta hur mycket som är för mycket för en häst med EMS eller som tidigare haft fång."

Så nu vänds mycket upp och ned. Kan man ju lugnt säga. Ares får gå ensam i en pytteliten hage och får antiinflammatoriskt och smärtstillande. Nu första dagen så verkar det som att han accepterar det och nästan ser lite nöjd ut ändå. Han har ju tillgång till en mjuk bädd med halm, mat, vindskydd och vatten på bara några kvadratmeter, och han ser sina kompisar. Han vet nog att han är sjuk och behöver vila. 

Jag frågade en hel del om Ares vikt men veterinären tyckte inte att Ares vikt är en utlösande faktor ifall han har fång, han är ju en welsh cob och de är ju grovt byggda, utan i sådana fall är det en underliggande sjukdom. Däremot försöker man lägga dem på ett underskott så sockret i maten inte utlöser fler fånganfall och att det kan ge avlastning på hovarna. 

Men mycket vänds upp och ned. Vi som har så stor och fin sommarhage i Sjöbotten och planerat för att han ska flytta dit så småningom. Kanske får han aldrig gå på sommarhage igen. Någonsin. Hur kul är det att vara häst då? Vi har även en jättefin skogsdunge i Sjöbotten, som kanske behöver rensas en hel del, men den skulle kunna fungera som hage den med. Ska han gå ensam där? Eller ska även Super-Sessan få gå på skogshage med begränsad diet hon med?  

Hur ska det gå med stallbygget och renovering av hus när man måste åka 26 km minst två gånger om dagen och mata Ares och kolla till honom? Mycket stannar upp och blir svårare. Hela vardagen blir lite svårare. 

Men svårast är det nog att tänka på alla gånger jag gått ut på den stora ängen bakom huset i Sjöbotten

och tänkt och drömt, med en känsla av att vara priviligierad:

"här kommer Ares och Sessan att kunna beta tillsammans"