Sessan besökte Kågedalens ryttarförening

 

Kågedalens westernsektion hade lite svårt att få ihop ett tillräckligt stort intresse för att kunna rida för en westerntränare, och vi fick frågan om vi kunde delta med Super-Sessan så att det blev tillräckligt många för att få hit tränaren. Från början kändes det lite onödigt, hon är bara två år gammal och vi anser väl inte att vi behöver göra jättemycket med henne. Men när det bara var någon dag kvar till sista anmälning och wersternsektionen ännu inte fått med sig sin sista anmälare, så tänkte vi att det blir bra miljöträning för Sessan att åka iväg, komma in i ett ridhus för första gången och titta på folk på läktaren och sådant. 

Så vi anmälde oss och åkte iväg med henne. Och jag måste säga att jag aldrig någonsin varit så obrydd och lugn med att åka iväg med en unghäst. Självklart tycker Sessan att det är lite spännande att åka transport och hon blir lite svettig i transporten, men hon har ju det där sunda förnuftet och ställer inte till med något dramatiskt. Dock hade hon tryckt rumpan mot bakbomen och bajsat så hela svansen och rumpan var bajsbrun. 
"Visst borde det finnas någon spolspilta här på anläggningen?" undrade jag när vi lastat ut henne, och blev pekad till en spolspilta längst in i stallet. Så då gick vi dit och spolade av henne. Hon gick alltså i princip raka spåret från transporten in i ett främmande stall, in i en ny spolspilta bland hinkar och slangar, och lät sig spolas av. 

Redan där tycker man ju att dagen är en total succé och att resten som händer under dagen, bara är en bonus. 

Sedan var hon med i en hel timmes träning och höll fokus hela passet. Det blev lite krångligt i början då vi är vana att använda longeringspiska/longstick för att förstärka galoppfattningen, men tränaren tyckte hon kunde svara på att man slängde änden av grimskaftet mot henne, och det kändes nog avigt för oss alla utom tränaren. Men man behöver ju inte ta till sig allt. 

Hon fick gå lite med sadel också, i alla gångarter, och det var inga problem med det heller. Tränaren tyckte att vi utan problem borde kunna rida in henne i alla gångarter och det är ju kul att få en så positiv bedömning av henne, men det är kanske inte heller något som vi har bråttom med, hon är ju bara två. Det är inte vanligt att westernfolk sitter in unghästar ganska tidigt, rider bara några minuter ganska intensivt, och sedan låter dem vila några månader. Jag tror inte det skadar att sitta på en tvååring en kortare stund men jag tror inte heller det skadar att vänta tills dom är tre eller fyra. Vi fick med oss lite tekniktips vid longeringen som vi ska tänka på och tog även med oss att det är bra att hon börjar ha träns och tömköras i tid. 

Men det var en väldigt trevlig dag. Det var massor med trevliga människor, jag kände till många, och Sessan fick jättebra miljöträning. Jag har sagt det tusen gånger men jag är verkligen jättenöjd med Super-Sessan. Hon är en riktigt trevlig tjej. Jonatan har gjort ett superjobb med henne.

Det är roligt att vara med henne varje dag!