Mr Bombastic

 

Oj vad det händer mycket med Ares på ridbanan nu! Det är verkligen kul att rida. För några veckor sedan började vi med serpentinbågar i trav, eller kanske inte perfekta serpentiner, vi började med att svänga lite kors och tvärs och byta ställning och böjning i traven, och i början av våren så tyckte Ares att det var så, sååå tungt. Han ville stanna av, jag fick driva, han tappade formen. "Pust!" såg han ut att säga. Igår så gasade han sig genom serpentinerna med behållen form och kraftfulla tramp och jag fick svänga lite tvärare här och var för att han inte skulle dundra iväg för fort, eller till och med någon annanstans. 

Han ville nämligen väldigt gärna dundra iväg till Jonatan och Sessan som var på andra sidan ridbanan. Så vi hade ganska hög energi under passet och även en liten konflikt varje gång vi skulle passera dem. Han försöker helt enkelt ta bettet med så mycket kraft han kunde, och springa mot Sessan. Det har hittills aldrig fungerat, men han ger inte upp! 

När han hade gett sig någorlunda så red jag till motsatta sidan av ridbanan där Jonatan och Sessan befann sig, gjorde halt, och goseklappade honom i flera minuter. Lättnaden och debriefingen är inte alltid där Jonatan är. Den kan vara precis vart som helst. För jag antar att han springer till Jonatan för att jag gärna avbryter träningen, ställer mig hos Jonatan, och ber om synpunkter när vi rider, så Jonatan blir väl en liten plats för vila och chill enligt Ares. 

Ares måste ofta dubbelchecka vem av oss som egentligen bestämmer, för enligt honom så är det inte helt solklart vem som styr, tycker han. Sedan så kom en, enligt Ares, "ny" häst på ridbanan, och då klev jag faktiskt av och gjorde det "solklart" vem av oss det är som bestämmer genom att flytta runt honom en massa. Då kom han på att det kanske var jag som bestämde ändå, och luften gick ur honom, och jag satt upp på en snäll och mjuk ponny igen. 

Så det var kanske inte ett helt harmoniskt pass men det blev harmoniskt på slutet och jag hade ett väldigt brett leende på läpparna över hur mycket starkare och bärigare han blivit på serpentinbågarna, om än de inte blev klassiskt enligt skolboken. Han känns så stark och bärig och han klev på otroligt bra, med jättefin bjudning, i alla kurvor. 

Jag var inte förberedd på att han skulle bygga styrka och form på så kort tid! 

Förresten - undrar ni varför jag kallar Ares Mr Bombastic? Jo, hans självförtroende, intresse för ston, och tempo i livet, påminner om en låt som var populär i mitten på 90-talet av en amerikansk rappare som är väldigt nöjd över sig själv. Ni ser den här! Vi brukar även kalla honom Mr Lova Lova...