Vi har förlovat oss!

 

Vi har pratat om att förlova och gifta oss ganska länge. Ganska tidigt skämtade vi om hur länge man egentligen måste dejta varandra innan man kan förlova sig, om man vill bli tagen på allvar av omgivningen. Vi har alltid tagit känslorna för varandra på allvar. Det har alltid känts så enkelt mellan oss och det är så tydligt att vi har samma värderingar och vill samma saker i vår vardag. Jonatan frågade också om jag ville bli "överraskad" med ett planerat frieri eller om jag ville prata om det, och planera det, tillsammans med honom. Jag är väl kanske inte så mycket för överraskningar och spektakulära frierier, och inte heller ett märkvärdigt bröllop där man får vara "prinsessa för en dag", så vi har pratat om det tillsammans då och då, frågat och försökt röna ut vad som blir bäst för just oss. Vi har pratat om efternamn och ingen av oss vill ha ett dubbel-efternamn så vi har tittat på ett gemensamt som vi är nöjda med, mer om detta skriver vi om när det närmar sig!

Vi pratade om att det kanske vore roligt att förlova oss på vår tvåårsdag. Förra året, då vi firade ett år, så åkte vi ju till drömresan till Island. På tvåårsdagen kan vi ju förlova oss?! Absolut kunde vi göra det! Det är ju inte jubileum förrän den 10 juni, om två månader, så vi tänkte att vi kunde åka och titta på ringar i god tid, därför åkte vi och provade några ringar i fredags efter jobbet. 

Vi har tidigare tittat på Västerbottensringar då vi gillade det rustika ornamentsformerna med hjärtan. Detta mönster var vanligt på 1700 talet och 1800-talet i Västerbotten, det kändes fint. Det kändes bra när vi provade dem också. Så Jonatan köpte dem direkt. När vi provade dem hemma så tyckte vi att det ändå kändes onödigt att vänta på ett särskilt datum bara för formens skull, vi ville förlova oss direkt. Så ja. Då blev det så! Inte ska det ligga så fina ringar i en liten ask och vänta på bättre tider?! Så vi gjorde det officiellt direkt. Ringde våra närmaste och berättade den glada nyheten, innan vi satte ut det på sociala medier. 

Sedan så har jag alltid tänkt att typ "tjuvgifta" mig på Stadshuset hos en vanlig vigselförrättare, men när det blev lite mer verklighet av det hela så började vi fundera på andra alternativ. Man kan gifta sig på Arlanda innan man reser bort, man kan hyra Stiftesgården eller se möjligheterna att gifta sig i den stora kyrkan vid Lejonströmsbron, som jag är folkbokförd bredvid. Man kan också boka in sig på Drop-In vigsel på Skansen eller på andra hotell, det är lite vanligare söderut. Men det kan lätt bli dyrt att gifta sig, och jag önskar väl hellre att vi lägger pengar på det nya stallet som vi ska bygga, och vi behöver ett nytt kök också. Det kändes bättre att prioritera pengarna där.

Närmaste alternativet var ju faktiskt det lilla bönhuset som faktiskt bara står 200 meter från gården i Sjöbotten, så vi gick bara in där när vi var ute och gick med hundarna. Det såg jättefint ut! Stora fina fönster som solen sken genom, ett litet kök, en liten toalett, och lite soffor och några stolar bredvid. Lantligt och omärkvärdigt fast ändå mysigt. Vi har pratat med Liselott, som inte bara är en bekant hästtjej till mig, hon har dessutom bra koll på just Bönhuset, och vi får troligen hyra det gratis.

Ja och sedan så har jag ju en favoritpräst; Sven-Bertil Grahn. Prästen som både jag och min bror konfirmerade oss hos. På den tiden, dvs 90-talet, var den prästen en banbrytande 26-åring som spelade gitarr, trummor, rappade och lekte med oss ungdomar varvat med existensiella samtal. Idag är det nog vanligare med denna typ av präst, men på 90-talet gick han emot alla bilder man hade om hur en präst skulle vara och bete sig. Han blev populär och omtyckt hos alla! Han var precis den där länken mellan ungdomsliv och vuxenliv som man behövde på den tiden, länken mellan lek och allvar. Sven-Bertil hade perioder av stamning, men visade att livet absolut inte handlar om att vara perfekt, det handlar om att göra det man brinner för, och tror på. Man kan strunta i vad andra tycker, och gå sin egen väg. Han blev en förebild för mig. 

Jag och Sven-Bertil har haft kontakt sporadiskt sedan dess, jag har hälsat på honom i Piteå när han bodde där för några år sedan och han har hälsat på här i Skellefteå. Han var även och hälsade på min bror i Umeå när han hade signeringen av boken "Hjälteresan" i en bokhandel. Jag kontaktade honom och frågade om han kunde tänka sig att viga oss i det lilla bönhuset och det ville han självklart! 

Så det känns väldigt roligt just nu! Vi planerar för att gifta oss nästa sommar (2026) och ska ha ett enkelt, prestigelöst "kom-som-du-är"-bröllop med smörgåstårta efteråt. 

Ingen glamour, ingen lyx, inget märkvärdigt "prinsessa-för-en-dag", bara en hjärtlig träff i det lilla bönhuset, där jag får dela glädjen med andra, att jag fann den perfekta mannen för mig! 

Detta kommer att bli så bra!