Måndagar på ridskolan och bättre ork

 

Jonatan har ju ridit i över ett år nu, och han blir bara bättre och bättre på det! Jag följer alltid med och tittar från läktaren, och brukar försöka ge feedback efter lektionen. Jag tycker han rider jättebra och har väl sagt att jag tycker att det han ska fokusera på, denna termin, är att räta upp sig i galoppfattningarna och när han galopperar, det är så lätt när man är ny på att rida att man böjer sig framåt mer, just när hästen ska växla upp. Men det kan vara extra svårt ibland, särskilt om det är en ridskolehäst som kanske upptäckt att det inte är så nödvändigt att galoppera så mycket när ryttaren är ny på ridning. De är ju väldigt lugna och stabila, alla stora ridskolehästar, men då kan man också behöva driva mer och då är det svårt att behålla en bra sits. 

I måndags hade Jonatan dock tur och hade en jättetrevlig ridskolehäst som heter Serjis. Han har bara en nackdel, och det är att han kan vara sur i boxen, men just idag var han jättetrevlig och vi kunde pyssla med honom i lugn och ro. 

Men vad som är så fabulous med just Serjis är ju att om man fattar galopp på samma plats två gånger, då gör han det i princip automatiskt, i alla fall som det ser ut från läktaren. Och Serjis bromsar där han ska också. Så Jonatan fattade galopp flera gånger gånger med Serjis och fick fokusera på sin balans och sits under tiden hästen gladeligen gjorde jobbet. Så det såg riktigt, riktigt fint ut på slutet. 

Vad är inte en trevlig ridskolehäst värd?! 

Sedan har jag tänkt på att måndagkvällarna på ridskolan är en ganska bra indikator på hur jag mår fysiskt. Jag har haft svårt att stå stilla rakt upp och ned, utan att bli yr och matt hela vintern. Jag har väldigt lågt blodtryck och har man en infektion i kroppen, som exempelvis bältros, blir det inte bättre. 

Det är vanligt att jag varje måndag går till ridskolans spolspilta och hämtar en liten sittpall under tiden Jonatan gör i ordning ridskolehästarna, så jag slipper bli matt. Att promenera, rykta, eller jobba halvliggandes har gått bättre, men just att stå rakt upp eller sitta rakt upp stilla, har varit svårt. Det är också vanligt att jag sitter på en pall när Jonatan gör i ordning Super-Sessan på Brönet också. Jag orkar bara inte stå stilla hur länge som helst. 

Men igår tänkte jag inte ens på att leta mig en pall. Jag stod rakt upp utan problem, pratade med andra stalltjejer, berömde Serjis och bara allmänt myste på.

Ståendes på två ben. 

Som en helt vanlig människa. 

Det ni!