Snart ett år sedan vi tittade på Super-Sessan

 

Jag och Super-Sessan myser i solen, från denna vår 2025

Snart är det ett år sedan vi åkte och tittade på Super-Sessan. Vilket härligt år det har varit med henne! Långt över min förväntan. Tanken var ju att det skulle vara Jonatan som skulle köpa hästen och därför är det ju rimligt att det inte är jag som styr och bestämmer ras eller inriktning. Vi var dock överens om att vi inte ville ha en högoktanig explosiv häst för tävling utan en trevlig hobbyhäst som har fint psyke. Jag hade sagt att jag helst ville ha minst en tvåårig unghäst men Sessan var ju bara ett år, så jag kände mig lite tveksam där, men hon hade en fin stamtavla och modern beskrevs som väldigt stabil, snäll och trygg. Hon är av rasen American Painthorse. 

Sedan tittade vi på henne och gick en liten promenad med henne, och Jonatan fick hantera henne mest själv, och känna efter vad han tyckte. Själv hade jag lovat mig själv att stötta honom oavsett vad han skulle välja. Ville han inte ha henne så skulle jag söka argument för det och stötta honom i det, och ville han ha henne så skulle jag stötta honom i det och söka skäl till att hon blir ett bra köp. 

Men innerst inne var jag tveksam. Jag hade fått höra på några omvägar att quarterhästar var hårda i sina psyken och att det inte är ovanligt att de bits eller är dominanta. Jag var rädd för att vi skulle ha att göra med en liten ligist. Jag var ju också i en annan mental fas förra året, betydligt mer lättstressad, och ville inte ha en unghäst som jag skulle kunna bli rädd för. 

Jag bjöd Jonatan på middag ute på hotellet  Sundsvall och han var lite tyst och fundersam... och jag har helt glömt hur maten smakade för jag ville bara dra ur honom ett:
"MEN BESTÄM DIG SÅ JAG VET VAD JAG SKA FÖRBEREDA MIG PÅÅÅ!" men jag försökte hålla en artig min och sade i stället:
"Ja så länge hon är till salu så har du ju tid att fundera, och det verkar ju inte vara några andra aspiranter på henne, så ta den tid du behöver." 

Men jag ville inte att han skulle ta den tid han behövde. Jag ville att han skulle bestämma sig. Jag ville veta hur framtiden blir. Nu! 

Ganska snabbt bestämde han sig ändå för att han ville ha henne, bara någon dag senare, om det inte var senare på den kvällen, och jag blev ganska nervös. Ska vi verkligen ha två unghästar? Hur ska det gå? 

Och nu har vi facit för första året. Hon är alldeles, alldeles, underbar! Jonatan är fantastiskt duktig med henne och de samspelar så fint. Hon är självklart en unghäst som busar ibland men det är ganska harmlöst. Det som är allra roligast är att hon är så lugn och obrydd över det mesta. Som när hon låg och solade i halmen och jag kom och satte mig hos henne. 
"Jasså, är det bara du?" sade hon och lade sig för att slumra igen. Då kunde jag klia och gosa md henne under tiden. 

Super-Sessan för ett år sedan, så liten och söt hon var! 

Så det har verkligen inte blivit särskilt jobbigt. Det har varit väldigt mysigt, hon är långt över förväntan och vi är inte ensamma om att vara förtjusta i henne i stallet. Det är inte ovanligt att någon frågar "Är det ni som har den gula lilla hästen i stohagen?" och när vi nickar så fortsätter de ofta "Ja jag skulle egentligen hämta en annan häst men fastnade hos henne i hagen. Hon är ju så söt och gosig!" 

Jag är så glad att det blev just henne. Vår Super-Sessa!