En titt i backspegeln

Jag kvällspromenerade med Jonatan och hundarna efter hans ridlektion igår. Snart har Jonatan ridit ett år på ridskolan och det har hänt otroligt mycket med honom detta år. Jag följer med och tittar varje vecka. Igår så red de halva passet sittandes i sadeln utan stigbyglar, i trav. De följde fyrkantsspåret, ökade traven och svängde i en timglasformation. 

Det som kändes mest roligt att se var att de börjat forma hästarna på en 20-meters volt, och plötsligt rider Jonatan sin ridskolehäst böjd utefter volten, på tygeln och i en fin och avslappnad form. Det såg jättetrevligt ut! Jag önskar att det inte var filmförbud, för jag var så glad av att se den fina ridningen. I mars var det ett år sedan han satt upp för första gången och tog sig igenom de första, obekväma och vingliga passen på privatlektion, med några tålmodiga fyrbenta läromästare. Idag kan han sitta i traven utan stigbyglar och forma en häst på volten. 

Jag tittade även på mig själv i backspegeln och jämförde mig och Ares med hur han var förra året. Det som slagit mig mest är hor otroligt liten han ändå var. Som på bilden nedan från mars 2024. Han har vuxit väldigt mycket på detta år.

Idag är han ju en riktigt grov och stor kille och ridningen känns väldigt annorlunda, som på bilden nedan! Det händer mycket med en welsh cob mellan 3 1/2 år och 4 1/2 år! Han är mycket, mycket, stabilare idag och har betydligt mer fokus, mjukhet i kroppen, och balans. Jag gjorde nog rätt som bara red mellan 5-10 minuter per pass när han var tre år. Nu när jag tittar i backspegeln, när jag inser hur mycket fysiskt och psykiskt växande han hade kvar, så var det nog väldigt väl avvägda pass ändå. Så man kan väl summera det hela med att jag kanske hade för höga krav på mig själv och kritiserade mig själv lite väl mycket i onödan. Jag är jätteglad över vad Katarina vintern 2023/2024 gjorde för sin unghäst. Det var varken för mycket eller för lite! 

Jag ska försöka bära med mig de tankarna med Super-Sessan också. Hon blir två år till våren och hon kommer förmodligen att fortsätta vara en liten söt gnutt, även som treåring, troligen väldigt långt från färdigvuxen. Så jag hoppas jag bär med mig att hästar verkligen är bäbisar länge. Vid tre års ålder är många hästar långt ifrån färdigbyggda. Varken fysiskt eller psykiskt. 

Man behöver absolut inte ha bråttom med dem! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer