Begravning och våra levande djur

 


Begravningen av min moster efter den tragiska olyckan blev lite som väntat. Fruktansvärd. Sorglig. Och vacker. Min ena kusins fru blåste en sorgsen och mäktig melodi på trumpet och det vackra oväntade inslaget, tillsammans med kyrkorgeln, gick ända in i själen. Liksom den gitarrackompanjerade rockballaden ”Knocking on heavens door” och den svenska balladen ”Utan dina andetag”. Min moster begravdes i sin Skellefteå-AIK-tröja då hon älskade hockey. Alla grät. Det är så ofattbart tungt. Den oväntade döden. Alla som plötsligt står ensammare och förvånade. Jonatan höll om mig hela dagen och redan efter första halvtimmen hade jag slut på mitt generösa lager av snytpapper och undrade hur man skulle orka en timme till. Jag fick dock det hedrande uppdraget att läsa upp alla hälsningar och kondoleanser och jag gjorde det så bra, långsamt, tydligt och respektfullt jag bara kunde. Mamma reste sig och kramade om mig så hon nästan välte stolen efteråt. Hon visste hur jag ansträngde mig. Att jag ville bidra så bra jag kunde. Trots att jag gråtit som en fontän. Sov gott och i frid. Moster Katrin. Det som hände dig borde aldrig ha hänt. 

Men man måste hem igen. Förr eller senare. Till Sessan som tycker att pälsen kliar nu när solen kommer fram. Eller det är väl vad jag tror är orsaken till att hon rullade sig.  



Hem till Ares som mer än gärna både kliver över cavalettis, och kanske till och med supergärna accelerar iväg om jag bara gör ett minsta lilla busigt drag. Han. Han behöver jag vara hemma hos. 



Och hundarna. De behöver promenader. Vi behöver sol. En enkel skotertur. 

Saker som distraherar oss från en helg,

som ändå inte var rättvis någonstans. 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer