En bubbla som bara blir bättre

Vågorna går höga på mitt arbete. Kollegor är frustrerade och behöver ventilera. Skolskjutningen i Örebro, Trumps valmanifest och hot mot Grönland, Kanye West som förefaller drilla sin fru Bianca att posera så gott som naken på röda mattan, feminismen som verkar gå bakåt, andra verksamhetsområden som inte verkar må bra och inte får den hjälp som behövs. Några skakar frustrerat på huvudet. Viftar med armarna. Stirrar tomt framför sig en stund. "Vad kan man göra?" frågar de sig själva och varandra. Själv har jag begravning av min moster i morgon och det känns också jobbigt. Att möta alla som man tycker så mycket om, och se dem så ledsna. "Vad kan man annat göra?" frågar sig även dom. Bilolyckan gick inte att förutspå. Man måste få kunna ta en promenad på vägen i Västerbotten. Gångstigar finns inte i de små byarna. Det enda som finns kvar är att sörja. 

Men jag är glad att jag hållit fast vid hästintresset. Ett bra sätt att skärma av sig från en ganska tuff verklighet och få vara här och nu. Ares hjälper mig att släppa allt omkring mig och skapar en bubbla av närvarande medvetenhet. Han är här och nu. När jag är med honom så måste jag också vara det. 


Igår tömkörde jag honom utefter motionsrundan som Jonatan kört upp och idag så longerade jag honom på ridbanan. Han kändes trygg och trevlig trots att det föll snö från garagetaket närmast ridbanan. Jag får bara större och större förtroende för honom. Men som sagt - han har rätt att vara unghäst. Han måste inte vara en stjärna precis varje dag. 

Om ett halvår har jag alltså en femåring! Snart ska vi börja åka till ridhuset igen och fortsätta vänja in honom där. 

Livet blir bara bättre! Inte omvärlden kanske.. men den lilla bubbla jag skapat. Den blir bättre. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer