Avslappnat hovlyft och ridpass

 

Jag har nog skrivit om Ares hovhantering, men jag är fortfarande så glad. Ares växer upp så fint, mognar, och blir bara bättre och bättre på att lyfta sina hovar stadigt. Jag och Jonatan konstaterade att han till och med är trevligare än ridskolehästarna, då han lyfter hoven åt oss, och sedan vilar den helt avslappnat i knäet på oss, och väntar tålmodigt, tills man är klar. Hovslagaren är också nöjd. Jag har aldrig haft det så här lätt med hovhantering i hela mitt hästliv, och det var ju verkligen på tiden! 

Jag tittade på bilderna när jag tryggt och obekymrat lyfte hovar, och insåg att jag börjar bli vithårig också. Det syns tydligare i vissa vinklar och ljus. Jag är väldigt redo att bli gråhårig. För min del får det absolut synas att jag levt mina år. Jag vill bli klokare, och vill även se klokare ut. 

Det som är jobbigast med att bli äldre är att jag inte orkar lika mycket. Jag jobbade ideellt på ridskolan i Cafeet i söndags och börjar inse att jag troligen behöver ändra mitt medlemskap och behörigheter, och betala lite mer i stället, så det blir mindre ideellt arbete. Jag blir för trött, helt enkelt. Jag har ett krävande heltidsjobb som verksamhetsutvecklare och det räcker. 

Förutom den avslappnade och trevliga hovhanteringen så red jag ute när det blåste nio sekundmeter och ett annat ekipage var på ridbanan, i lördags. De flesta som följer bloggen vet att jag haft problem med vind. Nu har jag störst problem innan uppsittningen när det blåser. Jag kan få en knut i magen och inte vilja upp i sadeln när vinden viner i öronen. Men när jag väl får sitta på Ares rygg och känna att vi är uppkopplade på varandra, så glömmer jag vinden ganska snabbt ändå!  Ares var mest spänd över den andra hästen. Det märktes periodvis och han kändes lite stark, och jag fick hålla lite kortare och hårdare i tyglarna, annars var det väldigt avslappnat även på ridbanan. Men om detta är vår lägstanivå, så har vi kommit långt! Det blir bara bättre! 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk...
Läs mer