"Får jag rida Ares?"

 

"Får jag rida Ares?" 
Den frågan får jag då och då. Både från ungdomar och från erfarna vuxna ryttare. Och det har varit lite svårt för mig hur jag ska förhålla mig till den frågan. Till att börja med så tänkte jag att Ares skulle vara lite av en "allemanshäst". Det var därför jag köpte en welsh cob. Det finns exempelvis en jättefin welsh cob-korsning här på stallet, som med glädje och trygghet verkar kunna bära vem som helst på ryggen. Så tänkte jag mig att Ares skulle bli när han blir vuxen. En stor snäll nallebjörn som alla kan rida. 

Men inte känner jag så idag, när jag får frågan! Visserligen spelar det inte någon roll, för i princip ingen tar för givet att de får rida en ung fyraåring. Själv fick jag ju faktiskt rida en jättefin och väl skolad fyraåring för tre år sedan i DETTA inlägg och det kändes hedrande, och jag tog det väldigt försiktigt. Men jag frågade aldrig.  

Varför känns det så svårt att låta någon annan rida honom? Jag har vridit och vänt på det en hel del. Man kan prata om kontrollbehov, bristande förtroende till andras förmåga att läsa av honom rätt och ge honom rätt signaler med rätt timing. Han är ju en bäbis och han kämpar ju för att lära sig saker!

Man kan också prata om den underliggande frustrationen om någon skulle rida honom bakom lod (med nosen ihopdragen mot bringan) och inte lätta på handen? Det hände Galishimo flera gånger när andra red honom. Någon gång stod någon mindre erfaren ryttare bredvid som sade "OJ så fint han kan gå!" eftersom en krökt hals och en lyft svans kan vara nog så tjusigt, men det är inte bekvämt för hästen. 

"Det räcker ju egentligen med att du bara säger att du inte vill." sade Jonatan och det stämmer ju. Jag kan inte sätta fingret på det, men jag vill helt enkelt inte att någon annan ska rida Ares. Så då kommer vi tillbaka till den vanliga sunda gränssättningen. Jag har köpt Ares för 50.000 och betalar hans stallhyra och skor. Jag lägger upp hans utbildning och hans övningar som jag själv vill och önskar. Jag har ingen skyldighet att sätta upp någon annan i sadeln. Det räcker ju bara med ett "Nej." 

Sedan kanske man får någon slags inspiration på ridbanan och slänger upp någon ryttare för att man vill se hur det ser ut från marken. Då kanske det känns bättre för stunden. 

Men just nu gör det inte det. 

Utan någon särskild anledning alls. 

.