Peaken av min hästkarriär
Jag tror att jag precis nådde toppen av min hästkarriär! Haha!
Jag och Jonatan gick på en föreläsning om hästens inlärningsförmåga på lördag kväll. Det är för samma dressyrtränare från Stockholm som jag började rida Galishimo för, för länge sedan. Jag har följt henne i många år, men den där allra första gången jag träffade henne, så började vårt pass med att Galishimo slängde av mig rejält i backen.
Jag som 31-åring och Galishimo som mörk 3-åring, innan han blev skimmel. En bild från 2012.
Under föreläsningen i helgen så inledde tränaren en liten bakgrund i hennes karriär, och om olika hästar som fungerat som "dörröppnare". En "dörröppnare" är en sån där häst som traditionell träning inte bitit på, och som inspirerat en att söka mer kunskap, annan kunskap utöver traditionerna. Jag satt mest tyst och lyssnade, men insåg ju att min fina Galishimo verkligen var min dörröppnare. Och just denna tränare var ju en dörröppnare också, som hjälpte mig att förstå Galishimo, och anpassa mig på ett bättre sätt. Älskade lilla Galishimo, vad jag saknar dig.
Sedan fortsatte föreläsningen om forskning och inlärning, hur hästars sinnen fungerar, och deras psykologi. Det var intressant, och trots att jag länge försökt hänga med i detta, så fann jag några kunskapsglapp som jag behövde korrigera med Ares. Exempelvis inte ha så bråttom att avleda honom om han står och stirrar på något.
Vi reflekterade även över begreppet "Walk is the mother of all gates" och fördelarna med att ha hästen på alla hjälper i skritten innan man växlar upp till högre hastigheter, och det känns bra. Som ni märker så skrittar jag mycket och det finns forskning och observationer som stärker att det ger tryggare och lydiga hästar om man jobbar mycket med grunderna i skritt innan man växlar upp. Hjälperna får lugn landa på plats, lite i taget.
Vad menar jag med själva peakandet i min hästkarriär då? Jo, efter att jag och Jonatan lämnat föreläsningen, så stannade ganska många kvar och pratade med tränaren. Och då omnämnde hon mig som en av sina "top students" och att jag har koll på inlärning, timing och hästars psykologi. Jag blev alltså rejält upplyft och boostad, i min frånvaro.
Så idag ploppade det in en förfrågan om jag kan tänka mig att hålla kurser till ridekipage som vill fördjupa sig på just hästars inlärning och psykologi, på ett ganska kvalificerat ridcenter, efter att jag fått tränarens goda referenser. Jag gapade av förvåning men avböjde artigt.
Men jag blev så glad, så otroligt glad! Jag har kämpat på med min lilla arabhäst i många år, och nu skrittar jag runt med min bruna fluffiga ungponny och tänker att jag inte märks så mycket. Men jag förstår varför jag blev lyft, för jag jobbar väldigt metodiskt och genomtänkt i mina moment. Jag tar tid på mig och jag får mina hästar att vilja samarbeta med mig. Nu när jag varit sjuk ett tag, så sökte jag efter fler övningar och mer teori för att bli ännu bättre. Inlärning och psykologi är verkligen något jag intresserar mig för.
Men jag är verkligen inte typen som framgångsrikt tränar andra ekipage! Dock kommer jag att varmt komma ihåg det här för framtiden. Och till våren när träningarna drar igång igen så kommer jag att tacka min tränare för boosten!
Kommentarer
Skicka en kommentar