Vi landar lite mer

 

Ares fortsätter bli allt mer lugn, och det börjar kännas allt bättre att ställa upp honom i spiltan och rykta honom. Jag försöker vara i stallet lite udda tider så att det inte är så stökigt där nu, som i går när jag åkte dit på en långlunch. Jag älskar hans fina sommarpäls och kan rykta den länge. 
"Lite pälsglans på det här!" sade jag glatt, första gången jag såg hans fina gulbruna färg, för snart ett år sedan. Och nu börjar han acceptera sprutan med myggmedel och då är det ju även läge att spraya med lite pälsglans. Han vet nu att han får en liten pellets om han står stilla när jag sprayar honom, så hans överläpp börjar hoppfullt röra sig när jag börjar spraya honom. Han är inte svår att motivera. 

I övrigt så har jag själv inte riktigt landat. Galishimo fattas detta stall, på något vis. Flytten känns bra på många sätt och Ares har verkligen landat bättre. Jag har gått två promenader i naturen med honom nu, och han är väldigt mycket enklare att promenera med än Galishimo. Ares blir inte stressad över bilvägen och småfåglar och buskar som rör sig. Ares ser bara glad och nöjd ut. Det kan till och med gå lite långsammare hemåt, har jag märkt. 

Galishimo hade alltid bråttom hem. Några gånger blev jag översprungen och knockad till marken då han fick panik. Det är så mycket lättare nu med Ares. Jag kan slappna av mer. 

Men det känns fortfarande lite konstigt. 

Jag kan nästan skämmas lite att jag fortfarande känner mig lite låg ibland, det har ju snart gått ett år, men alla människor är ju olika. Alla fungerar olika. Å ena sidan skulle jag kunna försöka distrahera mig mer och aktivera mig mer, för att inte känna efter, å andra sidan så känner jag mig ohyggligt trött efter året som varit, och vill verkligen vila och reflektera. Det var ju inte så att jobbet och livet i övrigt stannade av, bara för att Galishimo dog. Det har varit några riktiga karuseller som inte alls passar sig att uttrycka i sociala medier. 

Jag längtar otroligt efter min semester. Den tredje juli börjar jag! 

.