Vi har lite för bråttom

 Jag har haft pirr i magen och verkligen velat visa upp hur otroligt fin Ares är inför mina gamla stallvänner. Min bruna lilla stabila ponny. Jag glömde dock av att han bara är strax tre och precis bytt stallmiljö. Så även han hade bråttom att visa upp hur fin ponny han var, fast på ett annat sätt. Han skriker, blåser upp sig, vallar och flänger runt. Jag är en onödig liten apa som verkar sitta fast i ett snöre bredvid honom. Inte har han tid med mig längre. 

Jag försökte ta in honom i stallet och rykta honom när fyra andra hästar var där och två hundar, och han klarade inte av det. Han var självsäker och osäker samtidigt, ryttare sprang kors och tvärs och fixade med sina hästar och miljön var lite rörig. Långt ifrån den otroligt lugna, fina och harmoniska miljö jag och Sara skapat med honom och hans lilla flock. Det hela slutade i lite kaos då han försökte slita sig från uppbindningen ett litet tag. 

Jag kände mig lite dum, här har jag sagt att jag haft världens snällaste och lugnaste häst, min lilla nallebjörn, och så är han inte i närheten av vad jag beskrivit, just idag. 
"Det är alla intryck. Han kommer att lugna ned sig." sa vännerna stöttande men jag kände mig lite frustrerad. Jag vill ju VISA hur fin han är! Nu! 

Men jag måste inse att allt är nytt för honom. En vän säger att han bröstar upp sig inför stona och är lite hingstig, och jag är nästan lite osäker på om han ens sett något annat sto förutom sin egen mamma, förut. Han vet kanske inte ens om att andra ston fanns. Han kanske behöver processa en hel del. De två stall jag haft honom på har då enbart haft valacker eller hingstar, och jag vet att han gått med sina två hingstbröder hos uppfödaren. 

Så jag måste dra ned på mina ambitioner nu och låta honom vara en liten stund. Och försöka vara där på tider då inte så många andra är där. Så han inte blir överstimulerad. Jag vet ju att han är en fin häst. Men han måste få vara ung också. Och allt är nytt. 

Så här är jag inte riktigt van att se honom, åtminstone inte de senaste sex månaderna. Uppblåst och snygg och redo att visa omgivningen vilken bjässe han är. Trots att han är minst i hagen. Foto: Maud Holmgren. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer