Att sätta igång med träningen igen

Jag har börjat träna igen. Jag kliver upp tidigt på morgonen och tränar innan jobbet, det är ofta tomt och skönt på gymmet då, och jag kan lungt puttra på med otvättat hår och nyvaken uppsyn utan att någon märker något. Från början kände jag mig väldigt vilsen. Jag har alltid förut tagit biocircuit-programmet med förinställda maskiner för just min form. Men jag har blivit så mycket sämre fysiskt, framför allt med min andning, så jag blir nedstämd då det står "30 % av programmet genomfört". När jag var frisk så gjorde jag 100% av planen utan problem. Nu är det väldigt olika och kan svaja under programmet. 

Så jag masade mig iväg till de icke-digitaliserade-maskinerna och de lösa vikterna och allt som jag inte brytt mig så mycket om på flera år. Men det kändes skönt. Som att komma hem. Utan att jag just tänkt så mycket på det så har jag delat upp styrketräningspassen i tre delar. En del benövningar, en del bröst, biceps och mage, och tredje delen består av rygg, axlar och triceps. Och så rullar jag på det schemat. Jag  gör en del per träningspass, och låter de andra två delarna vila. 

Jag lägger på låga vikter och gör övningen långsamt om jag känner mig svag, och så lägger jag på mer vikter och pumpar lite hårdare om jag känner mig stark. Ingen ruta säger att jag presterar 30% av mitt normala längre. HA! Där fick ni! Eller någon! Jag vet inte. Det känns som att jag vunnit över digitaliseringen! 

Jag joggar ju också väldigt försiktigt, för där tar också andningen stopp. Jag joggar tre minuter och promenerar två minuter, med 3% uppförslutning, och så håller jag på med det och lyssnar på musik tills 20 minuter gått. Från början gick det tungt men det förändras ganska snabbt. 

Och så solar jag solarium. Det känns också otroligt bra. Kroppen verkar svara helt okej redan nu men det är verkligen inte kroppen det handlar om just nu. Det handlar om mitt sinne. Det handlar om hur jag förvaltar min tid. Det handlar om att må bättre! 





Galishimo har motionerats idag med. Även idag 18 kilometer. Så även denna helg har han gått 3,6 mil, precis som förra. Tyvärr blev han överpigg hemåt, kanske för att det blåste friskt och snöade så kraftigt i sidled så att vi bitvis fick blunda. Men det finns verkligen inget tydligt stopp i honom nu. Man måste lirka och göra halvhalter och förhålla honom för att få honom att sakta in, för 3,6 mil på en helg verkar inte vara en utmaning för honom. Han vill bara springa mer ju bättre kondition han får. Jag tror jag skapat ett monster. Jag vet inte. Jag måste överväga att kolla säkerhetsvästar så han får vara monsterpigg utan att jag skadar mig om jag åker av. 

Glad är han i alla fall. Det är omöjligt att ta miste på. 

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer