36 kilometers ritt på två dagar

 


Jag har inte så många nya bilder på Galishimo men han puttrar på. I helgen så var han ute 3,6 mil! Jag ligger lite lågt med den informationen på andra sociala plattformer, då det kan bli ett ramaskri i sociala medier, om han för första gången i sitt liv skulle bli halt, eller något, men han mår verkligen bra nu! Han har bjudning hela vägen, ger ifrån sig massor av trivsel-ljud, och jag måste fortfarande bromsa honom massor på hemvägen. 

Och när han bara trivs med livet och gör sitt jobb som uterittshäst så kan jag verkligen slappna av mycket mer. Han är absolut inte trafiksäker, han skyggar och gör sina grejer titt som tätt, men jag tycker rörelserna är lite mindre explosiva. 

En rolig detalj är att han skiljer på liggande och stående älgtorn. Ett stående älgtorn är för det mesta okej att passera. Ett liggande älgtorn är en katastrof och då är han nästan nere i diket för att undkomma ondskan. Jag trodde det var en slump tills vi träffade på två liggande älgtorn på raken, de håller väl på att byta ut dem eller något, och det blev samma kris båda gångerna. Sedan träffade vi på ett stående älgtorn, det tittade han inte ens på. Älgtorn ska stå. Punkt. 

Han får i alla fall den motion han behöver, och jag tror verkligen jag gett honom ett bättre liv nu. Nu räknas en milrunda som en "kort" runda för honom. Jag undrar hur många andra hästar där ute som skulle behöva jogga på ett par mil per helg? Hur många andra hästar som skulle må mycket bättre mentalt av mer rörelse? 

Mysteriet som kvarstår: "Varför är han fortfarande tjock?!" Haha... ja det vette fåglarna, men grundkonditionen är bra, och kanske smalnar han av lite med tiden. Det beror ju på hur underlaget blir och hur långt vi kan rida fortsättningsvis. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer