Lugn söndagstur och älgsafari


I söndags följde jag och Galishimo med tre trygga hästar och glada ryttare, båda Ebborna och Julia hängde med. I början så träffade vi på en kommunal traktor som skottade.

"EN BORTATRAKTOR!!" utbrast Galishimo, som utan problem skiljer på hemmatraktor och bortatraktor. Framför allt på de snurrande gula ljusen uppe på taket. De andra hästarna lyssnade inte på honom.

Bortatraktorn stannade 40 meter bort och stod respektfullt stilla under tiden vi passerade korsningen där den tänkte skotta.

"DEN STÅR STILLA!" utbrast Galishimo och jag andades lättat ut över att traktorföraren visade respekt för alla hästar och ryttare.

Traktorföraren såg fyra lurviga hästar i olika färger och former lugnt skritta förbi framme vid korsningen. Mitt i klungan verkade det dock sitta en westernryttare på en ljus liten häst, som såg lite mer oharmonisk ut, än de övriga ekipagen. Den lilla hästen höjde huvudet och glodde spänt på traktorföraren. Ryttaren höjde handen mycket långsamt och försökte le och gjorde en mycket stillsam och försiktig vinkning, lite av en sån där kunglig vinkning då man bara snurrar på handleden lite försiktigt. Det verkade vara någon form av tacksamhetsgest. Traktorföraren vinkade artigt tillbaka.

Samtidigt som ryttaren försiktigt, försiktigt vinkade så började den lilla ljusa hästen takta, och förtvivlat söka flyktvägar. Först bakom en stor mörk häst, och sedan så släppte hämningarna. Den lilla ljusa hästen skyndade sig, med högt buret huvud, stora olyckliga ögon, och mycket spänd trav, förbi den lilla klungan av lunga hästar för att brådskande söka skydd efter en skogsbilväg in i skogen. Ryttaren gjorde en mycket långsam och behärskad rörelse för att sänka den vinkande handen, och åter fatta tyglarna, under tiden den ljusa hästen hetsigt struttade in mot skogsvägen och lämnade alla andra hästar. 

 Alla andra hästar skrittade nonchalant vidare och ingen verkade bry sig om den ljusa hästen. Inte ryttarna heller. Som om det var vardag, för alla fyra. 

Sedan blev det älgsafari igen! Älgarna stod lite längre bort denna gång och vi hade aldrig upptäckt dem om inte Ebba pekade ut dem åt oss. En låg och den andra stod i närheten. Galishimo kände lukten men är inte så bra på att upptäcka stillastående älgar, har jag märkt. Jag kunde lugnt skritta på långa tyglar och plocka fram mobilen. Tyvärr var inte mobilen så bra heller på att fånga älgarna. Men de var en njutning att se dem. På en lugn häst. 

Och bortatraktorn var ju flera kilometer bort. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer