Öronproppar och blinkers
Elin har ofta tipsat mig om att stoppa öronproppar i Galishimo för att klara ridningen lättare när det blåser. Hon har väl tålmodigt tipsat samma tips tre fyra gånger. Och jag har vägrat. Eftersom jag borde kunna rida Galishimo utan öronproppar! Han får väl LÄRA sig att inte flippa ut för oväntade ljud!
Anette på stallet har också tipsat om att jag borde testa att rida Galishimo med skygglappar och då har jag verkligen slagit i hårdbromsen.
"Min häst ska minsann INTE ha någon jävla special treatment, utan han ska bara lära sig leva! Och jag ska lära mig hantera honom. Och bli en bättre människa! Så ska det vara!"
För allt handlar ju om min ridrädsla och om jag bara slappnar av och blir en bättre människa så får jag automatiskt en bättre häst. Det finns en naturlag som säger att bra ryttare automatiskt får pålitliga hästar. För det är bara så det är. Är man nervös så förstör man sin häst per automatik och är man en fullvärdig människa så blir alla hästar trygga med en. Så är det. Till och med fullblod som proffsen rider med skygglappar och öronproppar, ska en mogen amatör kunna hantera utan problem. Det gäller ju bara att vara trygg i sig själv.
Eller?
När till och med elittränaren Peter Markne som är A-tränare i både dressyr och hoppning, och som även tävlat OS säger att skygglappar och öronproppar kan vara en bra ide, då börjar jag ju undra. Jag kan ju tippa på att hästarna han rider är i toppklass när det både gäller prestation och god mentalitet... Men när till och med han säger att han använder mindre "blinkers" och öronproppar på sina hästar när de är oroliga... då finns det inget skäl att gnaga sig fast i sina personliga brister.
Jag tänker åtminstone prova de dagar det blåser!
Ett fullblod med så kallade "helblinkers"
Känslan inför blinkers påminner lite om känslan jag hade inför hjälptyglar. När jag började använda Gramantyglar skämdes jag något oerhört och fick en hel del antydningar och skit för min bristande kompetens. Men efter åtta veckor så kunde jag äntligen galoppera tryggt med Galishimo, både i höger och vänstervarv, tack vare gramantygeln, och sedan behövdes den aldrig mer..!
.
Anette på stallet har också tipsat om att jag borde testa att rida Galishimo med skygglappar och då har jag verkligen slagit i hårdbromsen.
"Min häst ska minsann INTE ha någon jävla special treatment, utan han ska bara lära sig leva! Och jag ska lära mig hantera honom. Och bli en bättre människa! Så ska det vara!"
För allt handlar ju om min ridrädsla och om jag bara slappnar av och blir en bättre människa så får jag automatiskt en bättre häst. Det finns en naturlag som säger att bra ryttare automatiskt får pålitliga hästar. För det är bara så det är. Är man nervös så förstör man sin häst per automatik och är man en fullvärdig människa så blir alla hästar trygga med en. Så är det. Till och med fullblod som proffsen rider med skygglappar och öronproppar, ska en mogen amatör kunna hantera utan problem. Det gäller ju bara att vara trygg i sig själv.
Eller?
Arabhästen stormchase med halvblinkers
När till och med elittränaren Peter Markne som är A-tränare i både dressyr och hoppning, och som även tävlat OS säger att skygglappar och öronproppar kan vara en bra ide, då börjar jag ju undra. Jag kan ju tippa på att hästarna han rider är i toppklass när det både gäller prestation och god mentalitet... Men när till och med han säger att han använder mindre "blinkers" och öronproppar på sina hästar när de är oroliga... då finns det inget skäl att gnaga sig fast i sina personliga brister.
Jag tänker åtminstone prova de dagar det blåser!
Känslan inför blinkers påminner lite om känslan jag hade inför hjälptyglar. När jag började använda Gramantyglar skämdes jag något oerhört och fick en hel del antydningar och skit för min bristande kompetens. Men efter åtta veckor så kunde jag äntligen galoppera tryggt med Galishimo, både i höger och vänstervarv, tack vare gramantygeln, och sedan behövdes den aldrig mer..!
.
Kommentarer
Skicka en kommentar