Känslomässigt oekonomisk


Jag är inte särskilt ekonomisk. Ända sedan jag köpte min nya (FANTASTISKA) bil så har jag varit skyldig min sambo pengar och jag kommer inte att lyckas spara ihop något semesterkonto till sommaren. Pengar läcker ur mina fingrar som sand ur ett såll. Sedan kommer jag på att jag "måste" köpa något och att livet blir katastrof annars. Och det är ju heller inte så ekonomiskt. Ekonomin gick faktiskt ganska hyfsat så länge jag hade min helt egna ekonomi, men med sambons plånbok som"back-up-plan" så är jag kanske lite för lättvindlig. Han får alltid tillbaka varenda krona men skulden till honom ligger nu på 10.000 jämnt.

Jag insåg att jag är likadan känslomässigt. Jag investerar för mycket energi på fel saker. Jag investerar exempelvis själ och hjärta i min häst. Och jag vet  inte vad det igentligen är bra för. Jag tror definitivt inte HÄSTEN mår bra av att vara centrum i mitt liv. Man blir alldeles för ledsen om något går dåligt och alldeles för glad om något blir bra. Vem vill ha en matte vars humör är som en berg-och-dalbana? Nej han hade nog mått bättre om jag var lagomt engagerad.

Jag investerar också alldeles för mycket energi på andra människor som jag inte riktigt vet vart jag har. De här personerna som jag måste anstränga mig inför, och som får mig att börjar undra vad de egentligen tycker om mig. Allt från ryttare i stallet, och vad de tycker om träningen med min häst, till personer som läser min blogg.

Nej, jag måste omprioritera min energi lite. Hästen mår bra om jag inte låter livet stå och falla på inridningen och jag måste verkligen lägga av med att undra vad andra tycker. Helst ska jag undvika dem.

Bäst är det nog att investera lite extra i sambon. Är man riktigt gullig så kanske han till och med öppnar plånboken. Det blir ju liksom en dubbel investering.

Jag fortsätter förresten långsamt gå ned i vikt. Långsamt. Men vågmätaren närmar sig nedre delen av 63 kilo. Snart väger jag 62. Jag känner mig fin. Jag behövde inte börja träna. Jag behövde inte investera i ett dyrt gymkort. Jag behövde inte ändra mina kostvanor så mycket. Jag behövde bara minska storleken på mina portioner...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer