Summering 2012

Året startade med att jag för andra gången blev avslängd av Galishimo, under andra försöket av inridningen. Han gick snällt i några minuter och exploderade sedan. Jag föll illa och hade ont i höften i ca 10 veckor, men blev helt återställd.

Jag började därför tömköra honom i stället. Se nedan:

 
Sambon utbildade sig på annan ort och jag blev ensam i lägenheten under våren. Då gick jag loss på inredningen och renoverade om ALLT. Varenda pinal blev utbytt. Så här blev resultatet.
 
 
 
 
Sambon fick en chock när han kom hem. Han fick också krav på att ersätta hälften av konstanderna. ;) Men han tog det med ro. Det blev ju faktiskt finare!
 
Under vår semester köpte jag mig en egen bil, och aldrig ska vi tu skiljas.
Underbar bil! Underbart beslut!
 
 
Tömkörningen slutade urarta till kaos och Galishimo började slappna av.
 
 
Jag började Projekt Köttbulle, med målet att gå ned i vikt. Jag började jogga tre pass i veckan och slopade all skräpmat. Innan jag gav upp projekt Köttbulle hade jag gått upp fyra kilo på tre månader.
 
Jag bytte arbete då jag inte trivdes i min arbetsmiljö. Nu är jag utlånad i ett halvår på en annan plats hos samma arbetsgivare.
 
Jag  opererade lite av livmodertappen för att slippa cellförändringar.
 
Min sambos hjärta har blött för mig. Han har följt mig till stallet åtskilliga gånger och peppat mig med hästen. Han avslutade året med att bjuda mig på en helhelg i Stockholm. Han bjöd mig på flyget till Stockholm tur och retur. Vi sov kungligt fint på underbara Comfort Hotell, vi shoppade och vi åt i centrala Stockholm. Sedan hade vi en riktig trevlig stund på Globen och jag fick se en hel drös söta, fluffiga hästar.
 
 
Sista tre månaderna på 2012 kämpade jag mig upp i sadeln igen. Jag skakade i benen, pulsen låg på max, och jag var livrädd. Jag var helt mentalt slutkörd efter varje gång jag suttit upp på honom. Men jag satte mig upp i sadeln tre gånger i veckan, på min unghäst, under hela slutet på 2012. Hästen var kanonlydig hela tiden. Jag red inte mer än några steg. Till slut klingade ångestreaktionen av och jag började lita på honom. Vi har fortfarande en liten bit kvar!
 
 
 
Jag brukade kalla år 2011 för "Gråt-året" då jag så kraftigt sörjde mitt tidigare liv och tävlingarna i triathlon, marathon, duathlon, klassikerloppen, och träningskompisarna.
 
2012 blev också ett tungt år.
 
Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer med 2013.
 
Jag är redo att lägga 2012 bakom mig...
 
.
 
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer