Semester

Jag har äntligen semester i tre veckor. Världen ligger framför mina fötter. Jag och Per bor billigt. Vi har bra ekonomi. Vi har fått ihop några tusenlappar. Han vill erövra världen. Hans fantasi har inga begränsningar. Vi kan göra vad som helst dessa veckor, vi är fria och obundna och vi kan äntligen belöna oss för våra vedermödor. Vi kan bygga om verandan eller åka utomlands eller bestiga kebnekaise eller precis vad som helst.

Själv vill jag göra potatismos.

Per tittar lite förbryllat på mig. Vart tog hans häftiga actiontjej vägen?

Jag förklarar att hans häftiga actiontjej stått i köket och skalat 31 potatisar. Så nu blir det potatismos. Massor av potatismos. Potatismos för flera dagar. Som en slags potatisfest.

Per fortsätter titta förbryllat på mig.

"Med smör, mjölk och basilika." konstaterar jag med en konstig glans i blicken. Jag tittar drömmande ut genom fönstret och undrar om jag ska använda den där handdrivna potatismosaren, eller handmixern, eller peta in alla potatisar i vår stora mixer.

"Man kanske ska ha med ett ägg också. För konsistensen." säger Pers häftiga actiontjej som alltid är redo för nya äventyr. Samtidigt som hon gör i ordning fisk i ugn. Och städar undan lite samtidigt.

"Eller så kan vi fira genom att köpa pizza, vin och ädelost på kex! Det skulle väl vara något, va? Vi kan hyra en film och mysa ikväll? Prata om vad vi ska göra de här dagarna?" försöker Per lite käckt. Men han blir ignorerad. Denna semester ska firas med potatismos.

Han förstår nog inte vad jag menar förrän han får en rykande tallrik husmanskost framför sig, med osedvanligt god potatismos, framför näsan.


.