En kotte i tutten

Terven har fått en kotte i tutten. Nära hennes jumske så upptäckte jag en hård knöl som verkar vara över fyra centimeter. Hon har inte ont av den och hon har inte slickat sig där heller. Hon äter och hänger med familjen precis som vanligt. Jag kände först skam över att jag inte upptäckt den, men hur ofta klämmer man på ljumsk-området på sin hund? Hon fyller 11 år till hösten så det är ju inte oväntat att hennes kropp inte funkar lika bra längre.

Jag tänker be Per hjälpa mig att ta itu med det där, ringa veterinären och boka tid för henne. Redan nu märker jag hur terven blir orolig av att jag blir orolig. Hon behöver någon som är lite lugnare. Per passar bättre för detta.

Det som känns skönt är att hon har haft det så bra de här tre månaderna jag har bott med Per. Från att ha varit ensamhund i ett par år så är hon nu familjehund. Hon har hängt med Per när han varit ledig på dagarna och precis när jag har kommit hem från arbetet så har han gått på sina kvällspass. Hon har haft taxen som sällskap också. Hon har aldrig varit ensam sedan vi flyttade hit. Hon äter dubbelt så mycket som hon gjorde när vi bodde ensamma, så jag antar att hon rör på sig mer på dagarna när både taxen och husse är hemma, när jag jobbar. Hon verkar väldigt nöjd över tillvaron.

Hon är ju försäkrad och allt, så detta borde inte bli några problem. En kotte i tutten är bara ett fartgupp för en hund som trivs med tillvaron. Hon hinner nog åldras med sin nya husse, matte och taxkompis ett litet tag till.

.