Mina 5 bästa cykelminnen

1. Gävle Cykelamatörer. De ör fortfarande det härligaste gäng jag cyklat med. Jag hade just börjat med min cykelträning år 2007 när jag blev adopterad av dessa härliga cyklister. Agne Berg tog på sig ansvaret över att göra en vettig cyklist av mig. Jag fick hjälp med cykelkläder, jag lärde mig hur man cyklar i klungor och de övertalade mig också att köpa en riktig racercykel. Dessa äldre herrar i pensionsåldern var starten på mitt cykelintresse.




2. Stockholm triathlon år 2008. Jag gjorde en bra insats och var väldigt nöjd över min prestation. Och jag har alltid älskat detta vackra foto som togs.




3. Siljan Runt förra året. Efter borrelia och trötthet piggnade jag plötsligt till och så blev det full fart igen. Eller åtminstone full fart på humöret. Tempot var rätt så långsamt. Men det var ett kanonväder!




4. Jag har just avslutat Halvvättern 2008 och hade ensam planerat resan, rest ett tält som jag sovit i, och cyklat hela sträckan på 15 mil. Jag var fulllständigt utmattad och otroligt stolt. Jag var inte bara stolt över cykelturen utan också faktumet att jag genomfört allt själv.





5. Knivsta duathlon-SM förra året. Jag var med i motionsklassen tillsammans med Karin. Jag hade otroligt roligt trots att det regnade och blåste. Och dessutom så fick jag en galet cool t-shirt på detta! Jag tror det är enda gången någonsin jag varit snabbare än Karin då jag kom i mål två minuter före henne. Annars brukar hon vara starkast av oss.





Det här borde gå, jag borde komma tillbaka igen!


.

Kommentarer

  1. Tasha4 maj 2011 kl. 13:07

    För mig, som följt din blogg, så tycker jag fortfarande att det bästa av dina cykelminnen är de galna cykelpensionärerna som höll på att ta livet av dig på första turen...

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström5 maj 2011 kl. 07:28

    Japp. Gävle Cykelamatörer rockar fett. :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer