Livet är förändring

Min mamma ville fjällvandra så jag har varit i Rentjärn och tagit hand om hennes hundar under tiden hon varit borta. Jag hade så tur att jag fick med mig Björn till byn. På torsdagen passade vi på att cykla med våra Mountainbikes uppför Åmliberget och klättra uppför ett utkikstorn. Temperaturen har stadigt varit på ca 30 grader, liksom hela denna sommar, så hundarna fick vara hemma. Efter att ha klättrat uppför tornet så följde vi en snitslad bana ned på andra sidan berget till Källans Hotell och Restauarang som hade lunchbuffé där. Sedan återstod en tuff klättring tillbaka till utkikstornet innan vi kunde rulla hem nedför berget. Mycket trevligt!  

Den där panikartade fredagen, i början på min semester, är fortfarande ett väldigt fräscht minne. Jag fick en liten, liiten inflammation i ryggen. Som inte bara var liten utan tydligen ganska lätt eftersom den gick över efter något dygn. Själv trodde jag att jag skulle dö. Jag var övertygad. Så jag bad till gud att jag lovade att börja röra på mig mer om hon tog bort smärtan i ryggen. Och det gjorde hon ju. Med hjälp av Björn som plötsligt var diplomerad massör. Efter denna panikartade incident så har jag funderat lite på hur jag bär på saker. Jag går ofta till arbetet och har ofta en sidoväska där jag bär arbetsdatorn (en tyngre typ av laptop), eller så har jag en väldigt enkel ryggsäck som sätter all vikt på axlarna. Eftersom jag tidigare vandrat med riktig vandringsryggsäck, så har jag ju känt att det bästa vore om jag gick till arbetet med en ordentlig ryggsäck där tyngden från laptop, matlådor och annat fördelades bättre. Det skulle också underlätta när jag hälsar på Björn,

Efter lite tvekan så bestämde jag mig för att testa en ny dressyrtränare med Galishimo. De senaste månaderna har jag ju inte haft någon succé i ridningen och pengarna har mest känts kastade i sjön. Men man kan ju inte ge upp alldeles och nu har jag ju både tid och energi. Dessutom var det Sara och hästen Juan som ville ha sällskap på deras ridkurs och jag känner mig trygg att rida med dem. Dressyrtränaren placerade ut koner och vi fick rida en enklare bana och träna på ridvägar och volter. Väldigt basic och precis vad jag och Galishimo behöver. Tränaren hade även knytt fast en liten whippethund efter kortsidan på ridbanan. Trots att det var en väldigt klok och stillsam whippet så tyckte Galishimo att det hela var galet spännande. Både konen på marken och den stillsamma whippeten. "KON! KON! KON! KON!" utropade Galishimo upphetsat med hela sin hästkropp, när vi passerade konerna.  Sedan utropade han: "HUND! HUND! HUND!" varje gång vi passerade hunden. Under e

För ett år sedan så hade jag skippat datingsiter för ett par veckor, och känt mig allmänt uppgiven om att träffa någon. Sedan så fick jag denna förfrågan på facebook från Björn. Björn har berättat i efterhand att han kände sig som en creepy stalker som letade upp mig på facebook och att han var så nervös att han gömde mobilen under en kudde i två timmar, för att slippa se om jag läst meddelandet och vilket slags svar som skulle komma. Jag hade ju min långvariga luddiga obestämdbara sommarsjuka förra året, så jag orkade inga promenader på ett tag. Men vi började prata, väldigt sporadiskt, och han fick senare hälsa på lite då och då, trots att jag kände mig krasslig. En gång kom han bara för att spela tre omgångar "finns i sjön" med en kortlek. En annan gång lämnade han en bok. Eller en rulle ballerinakex. Jag var inte så imponerad alls av honom från början. Jag tyckte inte han var min typ av man. Framför allt ogillade jag att han rökte. När vi träffats ett par veckor, oc

Jag har spenderat två dagar med mamma, brorsan, brorsbarnen och Björn. Mamma fyller 60 och brorsan fyller 40 denna sommar. Mamma bjöd oss alla på Scandic hotell, här i stan. Eftersom jag äntligen har bättre ekonomi så kunde jag bjuda alla sex på en lite finare uteservering , Nygatan 57. Alla var glada, hedrade och fnittriga och brorsbarnen tyckte mest att vi var pinsamma. Men det var underbart att njuta i sommarvärmen, dricka vin och äta gott. Scandic hotell Brorsan bjöd på världsutställningen Titanic och vi tittade på alla dörrar, fönster, porslin och vackra saker från Titanics rederi White Star Line, samtidigt som vi lyssnade på gripande livsöden. Det var skönt att spendera tid med familjen. Vi är ett gäng mjukisar och gör vad vi kan för att lossa fram lite fnitter hos varandra när vi kan. Björn passar in perfekt.

Jag känner mig lugnare idag över att Galishimo varit lite snubblig på vänsterfoten. Jag har böjt och bänt båda hans bakben och han kändes mjuk, böjbar och följsam i båda bakbenen. Men det skadar inte att ta det lugnt resten av denna vecka så han inte drar på sig någon inflammation. Han har ju varit fantastiskt frisk de år jag ägt honom. Vi har ju ingen tid att passa och han är så pass duktig nu att jag inte känner att vi måste utvecklas nämnvärt framöver. Bara han är framåt och lyhörd så har jag roligt! I går gick vi på en timmes promenad med Galishimo och idag tog jag honom på en timmes tur i skritt. med Sara och Juan. Björn fyllde år igår så vi fikade ute igår, träffade lite av hans släktingar, och så avslutade jag dagen genom att ge honom en ny födelsedagsfrisyr. Jag klippte mina killkompisar ibland, i enklare herrfrisyrer, när jag gick gymnasiet. Men efter att jag gått ut gymnasiet så har det inte blivit några klippningar. Så det var ju ca 17 år sedan jag klippte någon sen

Nu har jag rensat bort en massa vinterprylar och tömkörningsprylar för att äntligen få lite luft och space i sadelskåpet. Nu har jag sinnesfrid! Sanna mina ord! Till och med ridstövlarna är putsade. Konstigt förresten det där med att det känns så bra på insidan när man skapar ordning på utsidan.