Livet är förändring

Jag satte ut en annons på stallets facebooksida om jag kunde få bli fotograferad i utbyte mot att fotografera själv och det tog exakt 26 minuter innan vi hade en deal. Jag ska fota Janne och araben Alladin på måndag och på tisdag blir jag fotograferad själv! Så svårt var det!

Även i helgen har jag ridit för C-tränaren i dressyr och jag är otroligt nöjd med henne! Jag är väldigt tacksam för jag har fått ett otroligt bra stöd i att acceptera Galishimo för den han är. För han är en klurig häst att hantera, och det är riktigt svårt att se för ett otränat öga. Den portugisiske tränaren jag red för förut, såg också hur svår Galishimo var och jag kände stöd från honom också. Men de stöttade mig på olika sätt och den här nya C-tränaren känner jag mig tryggare med. En stor del i den positiva upplevelsen med henne är att hon ger uppgifter som är på exakt rätt nivå för mig. De är enkla övningar som jag i princip inte kan misslyckas med, om jag bara övar på dem. Det har gjort enormt mycket för självförtroendet och Galishimo tycker också det är trevligt. Det ser inte så vackert ut men det är roligt och stimulerande. Det är mycket smått pill som handlar om att kontrollera bogen på honom på små signaler. Idag så tränade jag bland annat på att rida Galishimo

Till min stora glädje så har Mari flyttat till mitt stall! Det känns extra bra efter förlusten av Anna och angloaraben Pride som flyttade, att ett känt ansikte kommit till stallet. Mari har hjälpt mig med inridningen som ni kan läsa om ni klickar här och när jag var knäckt över diverse bakslag i inridningen så fick jag rida hennes fina häst Macke som ni kan läsa om ni klickar här . Det var hela fyra år sedan jag var på det stallet och kämpade på med inridningen. Hur som helst! Denna fina vita häst Macke fick vandra vidare till hästhimlen av hälsoskäl, och Mari köpte efter detta en arab som heter Blanche! Så vi har ridit tillsammans nu på morgonen och även promenerat lite i skogen. Denna Blanche. Så fin, lugn och klok. Jag hoppas att hennes mjuka trygga uppsyn har en positiv effekt på Galishimo, om det inte händer så vet jag ju att Mari har en väldigt positiv effekt på mig. Det är inte fy skam det heller! Vi får se om Mari stannar på stallet eller bara är på genomresa men jag hop

En vän på facebook skickade ett intressant inlägg om valacken Valegro. För den oinvigde så kan man säga att Valegro är världens bästa dressyrhäst i dagsläget. Han har blivit världschampion i dressyr flera gånger och satt flera olympiska rekord i dressyr och anses av många vara oslagbar i dagsläget. Han rider med den fantastiska dressyrryttaren Charlotte Dujardin som är känd för att alltid ha hjälm när hon tävlar dressyr, och inte hatt, som man traditionsenligt brukar ha i de högre klasserna. Detta gör Charlotte eftersom hon är rädd om sitt huvud. Och hon vet om att även världens mest väldresserade häst kan göra oförutsedda saker. Var smart. Var som Charlotte. Nog om moralpredikan.  Men om man tittar på valacken Valegro såhär lite mer kritiskt så... Har inte han lite mage? Det har han väl? Sedan så ska ju dressyrhästar på elitnivå jobba mycket med magen och det är ju odiskutabelt att den där hästkroppen är ultimat för dressyrrörelser. Eftersom han bevisligen vunnit allt han kan vinna

I måndags var det dags att träna på att våga driva ostadig liten häst i galoppen igen. Är det något jag lärt mig så är det att svåra övningar måste man göra två dagar på raken. Minst. En målmedveten ryttare med nervöst uttryck i ansiktet leder in sin lilla grå arab på ridbanan. Sammanbitet stegar ekipaget fram till närmaste pall. Ryttaren ser lite blek ut och har något sammanpressade läppar. Är det inte en polisväst hon har på sig också? En sån där väst finns väl inte i hästsportsbutikerna? Och varför håller hon så stint i paniksnöret i sadeln? Målmedvetet sätter sig den nervösa ryttaren upp på den lilla araben med spända axlar. De skrittar fram till några små hinder som en liten tjej satt upp på ridbanan. Damn it. Allt är förstört. Hur vågar man galoppera en istadig häst när det finns hinder att skygga för? Ryttaren stirrar på hindrena och glömmer av att andas för en stund. Sedan kommer hon på sig och kippar in lite luft. Det finns andra hästar på ridbanan också. Två fina, dyra hä

Galishimo har lärt sig en olat sedan olyckorna i våras. Och det är att om han slänger upp huvudet, tränger med bogen, och galopperar istadigt, så blir jag rädd, blir passiv och bryter av till trav. Hästar utbildar man ju med hjälp av eftergift och det betyder att man slutar putta/klämma/peta när de gör något bra. Genom att sluta inverka på hästen så talar man om för hästen att den gjort rätt. När Galishimo galopperar som en idiot så har jag slutat ge honom hjälper och avbrutit övningen eftersom jag blivit rädd att åka av, och det är ju en eftergift. Så det är ju inte så konstigt att han lärt sig denna dramatiskt istadiga galoppen. Jag slutar ju rida. Sedan är han inte så lätt att sitta kvar på när han gör sådär och jag tappar all tygelverkan när han slänger upp huvudet. Det går snabbt att lära honom rätt övningar och det går snabbt att lära honom fel övningar. Galishimo sätter ingen värdering i det. Han vet förmodligen inte själv vad som är "rätt" eller "fel" öv

Nu när jag fått lite lugn och ro har jag hunnit titta igenom bilderna ett par vändor till från betessläppet. Här är andra bilder jag är nöjd över! Caritas unga sto Lillja, ett år gammal, av rasen Welsh Cob! Hon fick inte gå med killarna utan i stohagen. Adventure, baby!