Livet är förändring

Denna helg har jag ju tagit det lite lugnare än vanligt med Galishimo. Inga cavalettiserier, inga kryss, ingen inkörning. Ingenting. Bara fritt rantande runt på ridbanan i diverse figurer och allsköns gångarter, mer eller mindre improviserade. Och visst kändes det bättre. Jag måste inte vara bäst. Jag måste inte utvecklas i rasande fart. Jag måste inte gå kurser. Jag måste inte tävla. Jag måste ingenting. Jag orkar inte pressa mig själv just nu. Och det finns ju inget skäl att tänka annorlunda. Jag har ju en fantastiskt trevlig häst som gärna springer runt med mig oavsett vart jag styr. Det var ju det jag egentligen ville när jag köpte honom. Men på något sätt började jag pressa mig själv för mycket. Jag behöver ju rida lite mer prestigelöst. Se till att ha kul med min kompis. Pilla på med sitsen i stället för att spränga barriärer. Jag råkade bara tappa bort mig på vägen.  Fokuserade för mycket på andras tyckande.  Red för lite med hjärtat. 

Det är så vansinnigt skönt att jag börjar slappna av mer och inte hela tiden väntar på Galishimos "ryck". Dessutom börjar han bli så stadig och självgående att jag kan sätta honom i galopp och sedan öva, öva, och öva på att sitta bättre samtidigt som han jobbar på sitt. Skänkeln måste bak (som Elin brukar säga) och så måste jag räta på mig, öppna upp knäna, och bjuda framåt med underlivet. Men ju bättre jag blir på det, ju finare bilder blir det. Så man får ju verkligen en instant feedback. Jag har ju haft bättre sits för ut men eftersom jag varit så spänd på Galishimo så har det varit svårt mentalt att verkligen komma ner i sadeln ordentligt. Men upprepning löser det mesta. Det är bara att kämpa vidare! . .

P har flyttat till en bostad, inte allt för långt ifrån mig. Tidigare bodde han tre trappor upp, utan hiss. Även nu har han flyttat tre trappor upp, utan hiss. Och nu så har jag alltså hjälpt honom att flytta. Kan säga att det blev en jäkla massa trappor, och den förbenade hissen lyste med sin frånvaro i varje steg! Det tog nästan hela söndagen och till slut var jag så trött i kroppen att benen skakade när jag skulle lägga in kopplingen i bilen. Men fint blev det. Som inflyttningspresent så klädde jag hans stolar i grå dynor, köpte en grå löpare, en fredskalla i sin vas och två ljuslyktor med doftljus. Fint blev det! Jag har verkligen saknat att pyssla med inredning och det blev perfekt i hans hem!

Jag höll på att tappa hakan när jag fick ytterligare bilder på mig och Galishimo. Denna underbara, underbara arabhäst... och ta mig tusan, jag börjar långsamt sitta bättre och bättre i sadeln!

Jag och P köpte inte bara ridstövlar, vi strosade på stan i Luleå och åt gott och besökte även Galishimos uppfödare Maggie i Lillpite på hemvägen. Dom har fem ston nu och alla vill bli kliade. Nu! Den lilla arab-bäbisen  som jag inte träffat på två år hade blivit "300 kilo mer att älska", och var precis lika kelig som under bäbistiden. Jag blev som vanligt oerhört sugen. Suget minskade inte heller av deras fina lilla hund av rasen shetland sheepdog. Hunden hängde glatt med överallt och skötte sig själv prickfritt.  Jag har ju pratat om shelties länge nu och att jag borde prova en sådan hund, men jag är inte riktigt, riktigt redo ännu. Men om någon vecka lär ju min hundlängtan få blomma ut med en annan hund. Jag ska vara hundvakt till Sicko snart igen. Han är en hund som verkligen inte har något intresse som helst av att sköta sig själv prickfritt. Det är skillnad på tuffa jakthundar och fluffiga sällskapshundar, jag har svårt att säga att den ena rasen är att före

Ridstövlarna invigs men det är ju min lilla häst som tar andan ur halsen på mig. Ridbanan skulle sladdas alldeles strax, så vi fick skippa uppvärmningen och köra rakt på pudelns kärna. Men min pudel, alltså. Han gör vad han kan!  .

Efter många om och men så begav jag mig till Hööks i Luleå, i jakten på ridstövlar. Jag hade herrsällskapet med mig. Jag vägrar stenhårt kalla exet för pojkvän och har kallat honom "assistent för helgen"... nog om detta. Hursomhelst. Ridstövlar blev det! Under eget jubel fann jag dessa ridstövlar! Arezzo Horsehead! Sedan så kom det en sval blåst i den 26-gradiga värmen i Luleå och jag insåg att det är viktigt att jag även skaffar mig en vinterjacka illa kvickt! Självklart en vinterjacka! Det blev den jacka jag längtat efter från internet, en Parkas Cosenza JH Collection. Och eftersom denna jacka var vidunderligt vacker och då jag inte ville överglänsa Galishimo så var jag tvungen att finna ett matchande schabrak. Någon annan logisk lösning fanns inte. Det skulle ju se helgalet ut annars. Så han fick ju förstås ett Allroundschabraket Belfiore JH Collection. Situationen gick inte lösa på något annat sätt. Sedan så hade jag liksom sprängt alla mina konce