Jag är En Klassiker!
Jag och Karin rekar målområdet dagen innan start... Det var inte lätt att sova inför Vätternrundan på 30 mil. Jag har alltid sovit som en stock inför lopp men den här gången var jag nervös. Per sov inte heller så bra och Karin låg på en madrass nedanför och tänkte ut mardrömsscenarion. Klockan blev två på natten och vi hade mest bara slumrat korta stunder. Klockan kvart i fyra på natten klev vi upp och började göra oss i ordning och rullade iväg till starten. Tio minuter efter starten, så försvann Per spårlöst. Jag och Karin tittade oss förvirrat omkring och insåg att Per troligen dragits med i ett stort pärlband av cyklister som rasat iväg som ett godståg förbi oss, så vi trampade ensamma vidare i soluppgången. Några klungor körde förbi oss och vi försökte hänga med så gott vi kunde, innan vi insåg att de flesta var för snabba för oss. Vi hittade ett gäng tjejer som vi tacksamt slog följe med, i några mil. Allt eftersom milen avverkades så insåg jag mer och mer att all träning under...