Härlig uteritt!

 

Det är underbart att ha sadel igen! Jag och Ares var ute och travade lite fram och tillbaka och mötte upp Jonatan och Sessan som promenerade. Det var -13 minusgrader när vi började och jag var lite osäker från början hur pigg eller svår Ares skulle kunna bli i kylan. Det visade sig att jag nog inte hade något alls att oroa mig över. 

Både Ares och Sessan blev lite spända från början när jag och Ares travade ifrån Jonatan och Sessan, men när de förstod konceptet att vi travar iväg en bit, och så småningom vänder och kommer tillbaka, för att sedan trava iväg igen, så verkade dom båda slappna av. 

Ares verkade ha jättekul och var väldigt pigg i traven! Benen går som trumpinnar samtidigt som han är ganska tittig och periodvis vinglig. Jag tog ett rejält tag i hans man och försökte störa så lite som möjligt med sitsen under tiden han dundrar på! Under de perioder vi skrittar med Sessan och Jonatan, så länger han på halsen och frustar nöjt. 

Han verkar verkligen gilla att jobba och att få springa lite mer! 

Jag är jättenöjd med mig själv också. Vid första traven dundrade han på som sjutton och det kom en lågt hängande kvist full med snö mot vår väg. Jag ställde mig i fältsits i hans ökade trav, samtidigt som jag lutade mig nära, nära hans hals för att undkomma kvisten, men jag gick inte ned i skritt eller bromsade. Den där kvisten kan vi passera i farten! Det kan ju låta trivialt med en så liten detalj men det är ett stort tecken på att jag är allt tryggare med Ares, och att jag låter honom springa på utan att "tantbromsa". 

En jättekul dag helt enkelt! En vacker dag!