Vila och mockning i hagen

 

Nu har hästarna börjat vila mer i ligghallen. Vi hittar lite mer skit i kojan, vilket tyder på att de spenderar mer tid där, och denna fina gryningsbild tog Jonatan i går morse, då båda låg och vilade där. Det värmer verkligen i hjärtat att se! 

När jag tittade till hästarna på lunchrasten så låg Sessan också och solade i halmen utanför kojan. Hon såg så nöjd ut. Hon brukade vila mycket på Brönet där vi stod förut men det är inte förrän igår som vi såg henne ligga ner igen. Det är nog en fråga om trygghet, men vädret har ju inte heller varit det bästa för att ligga och sola. 

En sak som vi diskuterat lite fram och tillbaka, jag och Jonatan, det är hur vi skulle göra det med mockning i nya hagen hos hästarna. Hagen är ju relativt stor för två hästar och ganska avlång. Det finns ett skogsparti, en zon med mat och ligghall, en liten slänt ner mot sjön och en liten gräsplätt. Det är inte så lätt att gå runt i det högväxta riset i skogen och leta hästträck eller dra skottkärran upp och nedför slänten. Vi har dock köpt en ny skottkärra som är stabil med två hjul och som rymmer 160 liter, och den känns väldigt bra! 

Till att börja med så är vi ju ganska tvungna att mocka noggrant de första två veckorna, eftersom hästarna hade mask när vi tog maskprov på dem. Ares hade liten mask och Sessan hade både liten mask och bandmask. När man avmaskar dem så dör maskarna inom 24 timmar, men äggens små skal är skyddade mot maskmedel och nya larver kan kläckas i den nya träcken, och råka fångas upp av hästarna igen, i upp till två veckor efter avmaskningen. Så vi var överens om att mocka noggrant varje dag, och gå runt i skogen och leta träck, i minst två veckor i alla fall. 

Det har varit lite olika på hur man gjort med mockningen i olika stall som jag stått på. I senaste stallet så har vi inte mockat alls, men stallägaren har gjort några ordentliga utrensningar med traktorn, två gånger per år, då han även rensat ut ligghallen helt och bytt ut allt underlag där. Han har även fyllt på med nytt halm i ligghallen någon gång varannan månad. 

När jag och Galishimo stod i Kusmark så förväntades man mocka i ligghallen i första hand, men även gärna runt maten, där bajs kunde samlas. Men det var ingen förväntan att man mockade hela hagen. Där var vi tre tjejer på tre hästar och alla hjälptes åt så det blev inte så mycket mockning. Även där gjordes en urstädning med traktor då och då. I ett tredje stall jag stått på så har man inte mockat ut alls utan kört med traktor någon gång per år. Man gör olika, helt enkelt. Jag har mest bara anpassat mig och inte tyckt så mycket kring det hela.

Men när vi börjat mocka här hemma så kommer det lite andra tankar på vägen. Till att börja med har Jonatan mockat allra mest, eftersom jag varit sjuk och jag är väldigt tacksam över att han satte ribban högt direkt på mockningsrutinerna. Men nu börjar jag också komma ikapp med hälsan, och ta mina mockningsrundor. Då inser man ju ganska tydligt att två hästar i princip fyller den nya 160 liters kärran per dag med träck. Det är ganska mycket, faktiskt. Det tar ca en timme att mocka varje dag om man inte har bråttom och vill passa på att gosa hästarna lite, skogsdelen av hagen tar mycket tid att gå igenom och leta i, och har dessutom minst träck. 

När man står där och mockar så börjar man ju tänka på vad som händer om man inte mockar, på låt oss säga en månad. Det är motsvarande att slänga ut 30 stora skottkärror med bajs i deras hage. Det är nästan omöjligt att komma ikapp med och rensa ut. Och så mycket bajs! 

Sedan börjar tanken nästan hisna lite, och det är ju att det stått sex eller fler hästar i Ares och Sessans respektive hagar. Det är tre gånger så mycket bajs. Om man skulle räkna om det till kärror så är det motsvarande att hälla ut 90 stora skottkärror med bajs i deras hage varje månad. Träck i sig är ju inte farligt för hästarna och det mesta förmultnar ju väldigt snabbt, men ändå. Det är ganska mycket. 

Så just nu mockar vi hela hagen, varje dag, så noggrant vi bara kan, och det känns verkligen som att det är en rutin vi vill hålla fast vid. 

Vi får se hur det går till vintern med minusgraderna, men vi får göra så gott vi kan!