Mycket regn men lite lera!

 

Oktober har verkligen prövat oss vädermässigt! Det har regnat väldigt mycket, ibland utan uppehåll i flera dagar. Men som ni ser på Super-Sessans hov här så är det inte särskilt lerigt i deras hage! Det finns ett "lerhål" på ca 5 X 5 meter där leran ligger djup, minst upp till mina anklar, ett område inte så långt från ingången, men hästarna går helt enkelt inte där, utan går runt i stället. 

Skogen är mossig, sandig och totalt fri från lera, vindskyddet är torrt och mysigt, och deras matplats har bara haft ett pyttelitet övre lager av lera på någon centimeter bara, Jonatan har sett nöjd ut över den fina lerfria hagen men planerar ändå att grusa upp matplatsen lite extra i framtiden, men det lär inte behövas mycket. Matplatsen är placerad på en liten upphöjning så det har fungerat superbra. Nere på den lilla ängen så är det lite upptrampat med hovmärken då marken är mjuk och blöt av allt regnande, men inte speciellt lerigt där heller. 

Lite om Super-Sessans hov förresten; hag måste tyvärr erkänna att jag tycker att även Sessan rör sig bättre i hagen nu när hon för första gången i sitt hästliv har framskor. Det blir ett bättre gung och hon kliver på med något som synes som bättre självförtroende. Jag ser att hon travar lite mer spontant och glatt i skogen också, ibland när hon följer mig när jag mockar. Visst kan det bero på flera olika anledningar, exempelvis att hon skulle bli livligare av kylan, men det är bara något lite mer flytande och framåtgripande i skritten som jag inte kan sätta fingret på. Så det blir skor även på henne denna säsong. 

Huvudsaken är att hon mår bra! 

En annan förändring vi gjort är att jag knappt ger dem något godis. Jag slutade med det helt de första veckorna men nu ger jag en godis när Ares tar på sig grimman och när jag säger hej då i hagen. Troligen tar jag bort "hejdå-godiset" så de inte trängs vid ingången och vill ha godis när jag går. Jag tycker att Sessan blivit gosigare och de lämnar även oss ifred bättre när vi mockar. Oftast följer de oss glatt i bara fem minuter när vi börjar mocka, innan de återgår till sitt. Sessan har jag aldrig gett godis alls, sedan flytten. Hon kommer nu, allt mer oftare och ställer sig bredvid mig och låter sig klias bakom öronen, framför att muddra fickorna efter godis. Det blev trevligare!