Det läskiga kostallet

Ares var inte jätteförtjust i det nyrenoverade kostallet. Jag gick in och ut ur kostallet ett par gånger i söndags, men han fick inte riktigt grepp om vad det handlade om. Han var snäll men lite spänd, han undrade vad som skulle hända, och ville absolut inte ha en motiverande godis eller äta hö där inne. Jag är fortfarande inte en stjärna på att hantera spända hästar för jag är rädd att de ska explodera och springa över mig. 

Det hände ett mycket litet antal gånger, kanske tre gånger, under Galishimos elva år med mig, som han blev jätterädd och sprang över mig eller omkull mig, och jag gjorde mig aldrig illa. Men man vet i bakhuvudet att det KAN hända, att man kan få en häst över sig, och jag får då känslan av att jag är i fara, och har svårt att koppla bort det.  

Så då fick husse ta över. Bästa, bästa, husse! Jonatan har aldrig upplevt att få en häst över sig och har bara goda erfarenheter av både Ares och Super-Sessan. Han litar på dem och litar på att han själv kan hantera vad som händer, om något går tokigt. Men samtidigt så nedvärderar han aldrig mina erfarenheter. Han skulle aldrig avfärda mig som löjlig eller onödigt spänd. Han säger bara att det är helt okej att jag känner så, och att han kan ta över om jag vill, men bara om jag vill. 

Det var jätteskönt att ta hand om Super-Sessan och se Jonatan hantera Ares i kostallet i stället. När han plockade upp en borste och började rykta Ares så verkade det gå upp ett ljus för Ares. Som att han plötsligt insåg att han var i ett stall och inte en jättestor transport eller en lösdriftskoja. Det är alltså här man ryktas och görs i ordning?! Sedan lyfte Jonatan hovarna på honom och jag såg hur Ares sökte trygghet hos honom. Vad skönt att vi är två som hjälps till med hästarna, med olika styrkor och erfarenheter!

Måste även tillägga att jag inte på något sätt är besviken på Ares reaktion och att jag inte alls tycker det är ett problem att han är en vanlig unghäst som kan behöva processa nya upplevelser. Jag tycker det är fint att han är mjuk och känslig under den självsäkra ytan. Oftast kan han vara osäker i början men det går ofta över på bara någon dag. Men han är ju bara fem år och måste få vara en unghäst. Så i grund och botten är han stabil enligt mig, och en riktigt bra häst för mig. 

Hur tog Super-Sessan besöket till kostallet då? Hon brydde sig inte ett skvatt. Hon var bara ute efter att äta mat och tugga sönder vad hon kom över. Hon kastade gärna omkring sig foderskålarna, som vanligt, både Ares och hennes egna, och ville gärna ha det fulla hönätet på huvudet så många gånger att hon till slut hade trasslat in grimman i hönätet. Då stod hon stilla, lagomt uttråkad, under tiden jag försökte få bort nätet från sidospännet. 

Det jag har sett är att hon verkar söka mothårs-tryck på nacken och jag är ganska misstänksam om att hon har en plan för att ta av sig grimman på det sättet. Jag tror hon förstått att det måste bli ett tryck bak i nacken bakom öronen, motsvarande när vi tar händerna och trär nackstycket över öronen, för att hon ska bli av med grimman. Hon är alltså både orädd och väldigt smart. Jag undrar vad det blir av denna tjej? Hon är bara två år fortfarande!