Ja herregud. Nu är dom hemma! Jag tror knappt det är sant! I torsdags och i fredags var jag väldigt orolig. Jag var osäker på om stormen Amy skulle påverka Västerbotten på lördagsnatten, och stressa våra unghästar första natten de skulle sova i nya hagen. Direkt efter jobbet på fredagen ställde jag mig ute i hagen, betraktade suset i träden, och tittade oroligt på väderappen och försökte få grepp om hur mycket det skulle komma att blåsa just hos oss. Jag hade en dålig känsla i magen, och undrade om vi ändå inte hade för bråttom?!
Sedan så hade jag processat det hela klart, och på lördagsmorgonen, när flytten skulle bli av, så kände jag mig positiv och lugn. Stormen skulle inte nå Västerbotten mer än lite friska nattliga vindar. Planen var att vi först skulle lasta Ares, och så skulle jag sällskapa honom i vår nya hage en timme i väntan på att Jonatan och mamma skulle hinna vända om och hämta Sessan.
Ares skötte sig strålande till en början, han klev villigt in i transporten, åkte stilla och åt med god aptit från hönätet. Han klev sedan glatt ut till nya hagen, lite som att han tänkte att han var på en vanlig utflykt med sin matte och att han behövde sköta sig väl. Men efter en halvtimme, utan att jag gett honom någon uppgift alls utan bara passivt tittat på honom, började han vanka runt lite och ropa efter kompisar. Det blev även lite spring då och då, men inte överdrivet mycket. De chockade fåren i hagen bredvid som tyst stirrade på honom, hjälpte inte som sällskap. När Sessan kom blev han genast lugnare och sedan dess har han velat hålla ett öga på henne.
Hur reagerar Sessan på flytten då? Tja, inte mycket. Hon är en fantastisk individ rent mentalt. Även hon kliver i och ur transporten som om det inte vore något märkvärdigt alls. Hon har inte sprungit något i nya hagen, och inte stressat upp sig på något vis. Hon är verkligen en trygg punkt, och jag är så tacksam att vi har henne. Hon går runt med spetsade nyfikna ögon och tittar på saker och letar mat. Ibland glömmer hon av Ares och strosar obekymrat iväg utom synhåll och då springer han oroligt efter henne. Men detta kommer troligen att bli bättre när Ares blir äldre och tryggare. Han är fortfarande bara fem år och en unghäst, och just nu upplever han sig nog kidnappad från sina trygga rutiner. Vi får träna dem på att vara ifrån varandra, korta stunder i taget.
Ares inspekterade vindskyddet som vi byggt. Jonatan har gjort ett jättefint jobb med att sätta dit sparkskydd och även en nattlampa. Vi har ett lager grus underst, sedan ett lager sand, och slutligen ett lager halm. Jag ska vara noggrann med att alltid försöka hålla den torr, ren och välmockad.
Vi har ju inget stall ännu, men en hel del utrustning ryms i den lilla stugan vid huset, där jag även har lite flyttkartonger och kläder från min lägenhet som jag städade ur i somras. Jag hittade några träbockar som vi använt när vi renoverat (senast när vi renoverade gymmet och målade om vägglisterna i februari 2024) och de passade bra som tillfälliga sadelhängare. Och hatthyllan från min lägenhet passade utmärkt som hängare åt träns, grimmor och grimskaft.
Här hade vi en hatthylla till, som passade fint att hänga saker på, i stugan.
Vi har tittat till hästarna på kvällen och Jonatan gick ned till hagen en stund vid 01:30 för att se om de var lugna i mörkret och de friska vindarna. Han återberättade att de verkade harmoniska och lugna. De kom glatt fram till honom i mjuk skritt för att hälsa.
Jag är otroligt, otroligt, tacksam över att Jonatan lagt ned så mycket tid på grundarbetet i hagen under vår semester. Han har grävt ned elkablar och vi har tre söta lyktor som lyser upp hagen på natten. Det känns så tryggt och bra!
Vi hann även städa ur stallskåpen på Brönet, för båda hästarna på eftermiddagen. Vi har betalt hyra för oktober ut men det kändes lika bra att göra på en gång. Mamma var hemma hos oss och tog hand om våra hundar och tittade till hästarna då och då. Det kändes skönt att passa på när hon ändå kunde vara här hemma och kunde ställa upp.
Men det var en lite speciell känsla när Jonatan plockade ner namnskyltarna.
Slutet på ett kapitel och början på ett annat.
Livet är förändring.
Kommentarer
Skicka en kommentar