Boxarna på plats!

Ungefär samtidigt som jag kämpade med skåpen och att måla dörren så jobbade Jonatan med att få upp boxväggarna som vi köpte. Vi fann dem via bekanta och de var ganska gamla, hade blivit ommålade flera gånger och väldigt hästtuggade här och var, men fullt funktionsdugliga! Vi köpte dem för väldigt reduverat pris jämfört med nya boxdörrar, och kände oss nöjda! 

Här hade Jonatan fått upp mellanväggen och sedan fick jag i uppdrag att (tillsammans med Jonatan) försöka lyfta mellanväggs-gallret och passa in det gallret ovanpå mellanväggen, med hjälp av muskelkraft och hammarslag. Jag trodde uppriktigt inte att det skulle gå vägen, jag kände mig för svag och oteknisk för att få till rätta knixen, men vi lyckades till slut med det också!

Det var ju ett oskyddat fönster vid väggen som inte bara var oskyddad från hästarna, utan även hade borta en ruta som var trasig. Jonatan har beställt ett nytt fönster som kommer att vara lite högre, och har täckt för det nuvarande fönstret tills det nya kommer. Då kan ingen hästmule eller hov komma till skada! 

När allt var uppe så såg det överraskande bra ut! Vissa boxdörrar var slitna och hade lite olika färg, men det beslutade vi oss för att måla över. Det fanns en täckeshängare vid vardera dörr också som vi också tog bort. Det verkar finnas en skaderisk för att hästar biter i dem, fastnar med underkäken mellan boxvägg och stång, och drar på sig käkfrakturer. Och det lät ju som en bra grej att undvika. 

Och så fick jag ju måla vidare. Även här med färgen Illuminated Roubaix som är så neutral att mobilen inte verkar förstå vilken färg den har så den färgen slår väldigt olika beroende på vilka färger som finns intill och vilket ljus den har på sig. Den är dock inte blå någonstans som kameran verkar tro på bilden ovan. Att måla så här mycket som jag gjort de senaste dagarna, först i taket i kostallet, sedan dörr och mjölkskåp, i två varv, gör ju att man känner sig ganska sliten när man ska kämpa vidare med boxfronterna. Jag hade lite av ett migränanfall efter första varvet målarfärg. Armar, axlar och övre ryggmuskulaturen vill vila, men jag kämpade på. Jag tror spänningar i axlarna spred sig till nacken och skapade huvudvärken, men jag tuffade på, med mindre gott humör. 

Men plötsligt är ju alla dagens arbetstimmar slut och så står man plötsligt där, och inser att man inte behöver måla mer egentligen. Tejp och golvpapper kan tas bort, golvet kan sopas, och Jonatan satte upp lite hyllor och krokar. Och helt plötsligt är stallet användbart! Och superfint, dessutom! 

Det blev så fint att jag inte riktigt kan smälta det ännu. Jag ligger vaken och glad och upprymd, såhär klockan halv tolv på natten. Jag tittar på bilderna och bara njuter. Att detta röriga, mörka, slitna, förråd blev så fint är bortom mitt förstånd. Jag längtar att visa hästarna nya stallet och börja få dem trygga här. 

Ett köp jag INTE ångrar är den lilla batteridrivna radion från JULA. Den står så fint i mjölkskåpet och spelar P1 med "Ekot" och bjuder in språkexperter och fördjupar sig i nationella konflikter, och låter experter uttrycka sig om nya EU-direktiv, med lugna och sakliga röster. Den skapar en väldigt fin mysfaktor och jag längtar efter att få rykta och pyssla med Ares och lyssna vidare. Men hästar är ju inte så förtjusta i förändringar, så de behöver nog några dagar på sig att trivas här. 

Men det kommer att bli bra. 

Riktigt bra!