Många kilon i handen!

 

I söndags blåste den 16 sekundmeter och fladdrade på ordentligt vid de vita höbalarna vid ridbanan. Två hundar var lösa vid fältet vid ridbanan och lekte med varandra, och stallägarna fortsätter klyva ved precis vid banan. Det var en riktig isbana på ridbanan och dessutom hade någon parkerat en ny vagn med en fladdrande plastpressening som tak vid ena hörnet av ridbanan. Kallt blåste det, dessutom! Jag hade inte tänkt sitta upp och rida på min fyraåring, men jag behövde känna på Ares lite från sadeln och jag satte mig upp ganska obrytt faktiskt. 

Jag är inte rädd för blåsten längre, men jag är rädd att det ska hända något som triggar igång fobin, om ni förstår vad jag menar? Jag är rädd för att det ska hända något så jag får en bugg i huvudet som begränsar mig i två år till. Så jag är försiktig, för att jag har förstått att om något går fel, så kanske jag har problem med mig själv i framtiden. Men som det ser ut idag så har jag inte alls kvar de starka olustkänslorna jag haft förut, och nackhåret reser sig inte vid ljudet av vind i öronen längre. Eller av vedklyvaren bredvid. 

Vad behövde jag känna från hästryggen då? Jo. Ares har fått en ovana att dra tag i bettet, och ibland lägga hela huvudets vikt i bettet. Jag tyckte det började när vi tränade möten bara för en eller två veckor sedan och sedan har det eskalerat ordentligt. Jag kan få 20 kilo i handen väldigt plötsligt! Jag har funderat massor på om jag haft detta problem förut, men kanske inte märkt det på samma sätt. Jag tror Ares haft tendenser till detta men att jag inte riktigt uppmärksammat det eller fångat upp problemet i tid. Jag vill ju att han ska sänka huvudet på en viss typ av tygeltag, jag har ju velat ha honom lång och låg, men nu verkar det som att han tänker att han ska sänka huvudet vid alla typer av tygeltag. Och så har han även börjat försöka dra till sig tyglarna. 

Vi har tränat honom att ge efter från marken flera gånger men jag behövde sitta upp för att känna om jag kunde hålla emot honom bättre från hästryggen. Det kunde jag! Det syns inte så tydligt på videon nedan men han drar så hårt att jag skakar i handen och nästan börjar grimasera. Han är otroligt stark! 

När vi var i spiltan så satte jag fast handen rejält mot sadelns framvalv och höll emot i en kvart. Precis som om någon knutit fast tyglarna i sadeln. Då såg det ut som att det gick upp ett ljus för honom för han slutade helt med ovanan, efter den kvarten. Men jag tänker att detta behöver vi säkert jobba på i några veckor, eventuellt månader, och jag vill att han ska vara lätt på handen innan jag börjar galoppera honom. Man vill inte känna att han "tar tyglarna" om jag tränar in galoppen och även vill att bromsen ska fungera. 

Annars är jag jättenöjd med Ares. Jag tänker att detta främst är ett förarfel då jag velat sänka formen på honom tidigt, och att jag måste backa bandet och gå tillbaka till basics och vara säker på att jag kan höja honom. Jag är väldigt ödmjuk inför hur jag bidragit till missförståndet, och tänker att Ares förmodligen gjort så gott han kunnat. Förmodligen har jag gett eftergift vid fel tillfälle och behöver rätta till det. Men vi vet vad vi ska göra och hur vi ska göra det! Det är det viktigaste!