Träning med SuperSessan

 

Jag gör ju inte sådär jättemycket med SuperSessan ännu. Jonatan gör det mesta och jag är väldigt nöjd med att ta bilder på dem, och bara vara med. Ofta har vi gjort något med Ares innan, och jag känner mig ganska ”mätt” på hästträningen. Då passar det bra att dra ut en av stallets sittpallar och slå sig ner där och bara titta på när Jonatan fixat med Sessan. Ja och gosa lite med henne, förstås. Men idag pysslade jag lite med henne, slängde en matta runt henne, som på bilden, och jag provade även longera henne ett varv i trav. Hon klarade allt superfint!

Sessan är bara rakt igenom en supertrevlig, lugn, tyst, fin unghäst rakt igenom! Det känns som att hon håller hög kvalitet från hov till öronspets. Alla i stallet älskar henne och vill gärna kela med henne i hagen. Jag tror att jag har lite svårt att ta in hur fin hon är och hur bra allt känns. Min Ares är ju det bästa som hänt mig i hästväg, bara det har ju varit spännande och väldigt tillfredsställande att få uppleva… och nu har vi (i mina ögon väldigt oväntat) plötsligt en till riktig sockerbit till lilltjej. Jag trodde ju aldrig jag skulle ha två. 

I övrigt så lider nog både jag och Jonatan av renoveringsbaksmälla! Vi är hos hästarna på förmiddagen, och sedan sover vi mest och vilar. Sedan gör vi något halvhjärtat med gården innan vi lägger oss. De första tio dagarna på semestern låg vi verkligen i, och det tar ju en stund att återhämta sig. Jag har känslan av att vara klar med allt som jag ville hinna med att göra med huset under semestern, trots att mycket återstår. Men alla stora rum och hallar är ju fixade, förutom kök och badrum, men det kan vi ju göra nästa sommar också. Men känslan när man kommer in i huset är ju att det är fint och rogivande. Hemtrevligt, trots att inte alla möbler kommit ännu.