Jämn, mjuk, tygelkontakt


Det har hänt så mycket de senaste två veckorna! Det är som att han förstått alla signaler och funnit ro i det. Han ställer och böjer sig, han sänker huvudet på en förhållning, han håller en väldigt mjuk och fin kontakt med bettet, han lyssnar på skänklarna. Han kan blanda ihop sidoförande skänkel med framåt ibland, men korrigerar sig snabbt om jag hjälper till med rösten. Men största skillnaden är nog den jämna, mjuka tygelkontakten och lyhördheten. Eller är det bästa hans fina trav som plötsligt känns så mycket starkare och mer välbalanserad? 

Jag var trött igår, det går trögt att jobba nu innan semestern, och den allmänna trötthetskänslan gav en olust i magen när jag red honom. Det kom in två nya hästar på ridbanan och jag kände mig otrygg att de främmande ekipagen skulle göra Ares spänd. Men de visade hänsyn. Jonatan var med och coachade och filmade och jag uppskattade det massor. När jag såg filmerna och bilderna efteråt så insåg jag att vi hade ett av våra absolut bästa ridpass, trots att jag själv tyckte att jag kunnat vara mer avspänd. Ares tittade visserligen spänt på de andra hästarna ibland, men han var inte svår att plocka tillbaka. Han bjöd även glatt till och med på mer framåtbjudning än senast, trots att jag specifikt bestämt mig för att inte jobba på bjudningen just nu. 

Bjudningen bara kom. Från en nöjd häst. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet