Ridhus - han gillar inte resan
Det går ungefär till så här. Jag ber honom gå in. Han vägrar och börjar vanka runt, jag tar och tappar med spöet vid skänkelläget och då vill han fösa undan mig genom att gå mot mig, då puttar jag undan honom och med spöet varpå han vänder rumpan mot transporten och med bestämda steg går därifrån några meter. Och när han verkligen har bestämt sig så är det lätt att bara hjälplöst följa med i grimskaftet. Men vi fortsätter att göra livet trist för honom utanför transporten genom att dra och picka, och plötsligt brukar han bara bestämma sig för att gå in. Och då går han in direkt.
Och jag och Jonatan står och stirrar på varandra förvånat och undra "vad vi gjorde" som gjorde att lastningen plötsligt fungerade. Det har inte tagit mer än fem minuter att lasta honom någon av gångerna, men jag tänker ändå att beteendet inte är särskilt önskvärt, och jag vill inte förstärka just den där delen där han bestämt vänder på sig och går iväg. Han varken stegrar eller skapar drama, utan han är väldigt mycket "Tack men nej tack!" i sitt kroppspråk, och han vet om att han är stark.
Min tolkning av att lastningen plötsligt börjat krångla är att han tycker det är obehagligt när vi stänger luckan och åker iväg. Man kan ju lägga till att han bott på lösdrift hela livet och det här med stängda väggar och trånga utrymmen är ju ändå lite läskigt ibland. Det förklarar också varför problemen uppkommit nu, för innan detta har vi mestadels varit med honom i transporten när vi transporttränat.
Han verkar också glad och positiv när vi är på ridhuset så det känns inte som att ridhuset i sig är något problem.
Så det blir nog bara att backa bandet och lasta honom hemma. Lämna honom ensam några minuter. Åka ett varv runt stallet. Och hjälpa honom processa det lite i taget.
Men jag tror jag väntar tills det blivit lite varmare. Stå ute i kylan när det är -14 med en häst som är skeptisk att gå in... nej, så ambitiös känner jag mig inte. Ännu.
Situationen med lastningen får mig att tänka på den här bilden med "Fed up Fred" som cirkulerar på facebook just nu. Jag vill inte att lastningen ska byggas på obekvämligheter och är glad att Ares säger ifrån om det blir för mycket för honom. Man ska alltid ha i bakhuvudet att ridhuset är mitt mål och inte Ares mål. Det är mitt ansvar att motivera honom att tycka att det är en bra idé att kliva in. Helst av allt vill jag inte hota mig fram med obekvämligheter. Så då gör jag om och gör rätt. Tills Ares inte tycker det är en big deal att vi åker runt stallet med honom.
Att åka transport tryggt hör dock till grundutbildningen som jag ser det, och är inget jag tänker välja bort. Jag ska enkelt kunna ta honom till en veterinärklinik om han blir dålig, och jag ska kunna gå på kurser om jag vill utveckla mig. Lastträningen känns precis lika viktigt som att Ares ska ha sadel, träns, bett och förstå alla signaler och hjälper på ett tryggt sätt.
Kommentarer
Skicka en kommentar