Blåsig promenad!

 

Lite "antiklimax" kändes det som igår när vi skulle promenera Ares. Vi hade först varit ute med hundarna och vädret var väldigt behagligt. Sedan kom vi till stallet, och plötsligt blåste det rejält. Jag tyckte jag red lite för lite förra uteritten och hade förberett mig mentalt för att rida en längre stund idag men kände mig lite uppgiven när jag tittade i mobilen. Det blåste plötsligt 7 sekundmeter med stormbyar på 13 sekundmeter. 

Men Jonatan tog på Ares all utrustning och jag gick med hjälm på huvudet, och vi tänkte att huvudsaken ändå är att Ares får vara ute i blåsten och att han får en bra promenad. Vi träffade en stor skördare och pratade lite med föraren också. Jag fick lite tid på mig att titta på hur Ares betedde sig i blåsten också, och han hade inte alls särskilt stora problem med det. 

Så det blev faktiskt en liten uppsittning från marken, utan uppsittningspall, mitt ute i blåsten, två kilometer hemifrån. Jag kan inte beskriva hur dubbelt det känns när man har så många år med Galishimo som sprattlade av blåsten, och hur konstigt det känns att Ares är lugn med det. Jag känner det redan när jag sitter upp, att Ares släpper ned mig i ryggen bättre och att hans andning är lugn och mjuk, kroppen är avspänd och rörlig på ett helt annat sätt.  Dessutom hade jag alltid, i alla år, större eller mindre problem att rida hemåt efter Varnvägen med Galishimo. 90 % av gångerna satt jag av och ledde honom, hade vi hjälp av ett annat ekipage så kunde han vara lite lugnare, men han hade alltid bråttom hem. 

Och så sitter jag här på Ares. Vi sitter upp på lösa tyglar, och vi skrittar hemåt i blåsten på lösa tyglar. Han har inte bråttom hem. Inte alls.

Jag märker också att Ares blivit mer medveten om flera sätt att vända för han använder bogarna och frambenen mer. Nu ska jag inte börja göra bakdelsvändningar eller bogförflyttningar på honom från sadeln ännu, men jag känner ju att han inte gör motstånd i vändningar, och att att han kan korsa frambenen på ett smidigt sätt. Så träningen från marken kommer absolut att ge fördelar i ridningen, jag känner mig väldigt optimistisk.

Jag önskar bara att oron försvann lite lättare och att jag slappnade av mer. Men det får ta den tid det tar. 

Ares tar i alla fall inte på sig någon känslosmitta. 

Han är bara glad att vi är ute.